Fortsätt till huvudinnehåll

Jan Björklund har svarat!



...eller det var väl egentligen inte Jan själv som svarade på det öppna brev som jag skrev till honom, men ändå - jag fick ett svar och det var väl bra, eller?

"Låt mig inledningsvis be om ursäkt för att svaret har dröjt. Utbildningsdepartementet har tagit del av ditt mail angående skolan och mental ohälsa. Jan Björklund har bett mig att framföra ett stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och synpunkter. Han har även bett mig, som medarbetar i den politiska staben, att svara på det.

Det är oerhörd viktigt att det finns personal i skolan som kan möta och hjälpa de elever som behöver någon form av extra stöd. Regeringen har tidigare  gett Skolverket i uppdrag att genomföra insatser för en förstärkt elevhälsa. Uppdraget innebär bland annat att skolhuvudmän kan ansöka om statsbidrag till personalförstärkningar inom elevhälsan och till speciallärare. Skolverket ska också erbjuda utbildningsinsatser till elevhälsans personal om elevhälsans inriktning och organisation, psykisk ohälsa samt barn som far illa eller riskerar att fara illa och att vid behov utarbeta material om regelverk och evidensbaserad praktik. Den här satsningen går det att läsa mer om på Skolverkets hemsida.



Med vänliga hälsningar

Sigrid Rydell Johnson
Brevsvarare
Departementsledningen
Utbildningsdepartementet
Regeringskansliet
103 33 Stockholm
08-4051850
www.regeringen.se"


Fast egentligen, Jan, var brevet jag fick av dig, eller av Sigrid, som är din brevsvarare inget svar som imponerar. Jag ställde två frågor i mitt brev till dig, men varken du eller Sigrid svarade på frågorna, de två frågor som är direkt avgörande för flera tusen barn och deras familjers i Sverige liv och mående. Kanske kan man inte begära mer av Sverige utbildningsminister, eller? 

Frågorna jag ställde, som jag fortfarande inte fått något svar på, är: 

När kommer svenska lärarutbildningar börja utbilda lärarstudenter, på riktigt, i hur man möter barn med npf-diagnoser och deras familjer? När kommer svenska lärarubildningar få möjlighet att ge lärare rätt redskap i att möta barn med npf-svårigheter?  (Svaret var kanske att ni inte har någon plan för det och det hade varit väldigt tråkigt i så fall, men det hade varit bra att veta så många tusen barn och deras föräldrar vet vad de har att vänta sig närmaste åren i skolan.) 

Och

Hur länge skall vi tillåta att barn som ger upp, som slutar gå i skolan inte får tillgång till en alternativ skola? En skola där de kan lyckas, där de får möta barn som är som dem, där de inte blir fysiskt inkluderade, men psykiskt exkluderade, där de får vara bra som de är, där de får tillhöra? (Svaret på den frågan är förmodligen att man nu ute i kommunerna istället stänger till ännu mer kring möjligheterna att få gå i en mindre resursskola där kunskap finns och där barn med npf-svårigheter som inte klarar av att gå i den "vanliga" grundskolan kan få en ny chans och det är ju tråkigt, men det hade varit bra att få höra det så att många tusen barn och deras föräldrar kan ställa in sig på det eller fortsätta kämpa för att få behålla sina resursskolor.)


Mvh 
Malene Larssen

En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…