Jan Björklund har svarat!



...eller det var väl egentligen inte Jan själv som svarade på det öppna brev som jag skrev till honom, men ändå - jag fick ett svar och det var väl bra, eller?

"Låt mig inledningsvis be om ursäkt för att svaret har dröjt. Utbildningsdepartementet har tagit del av ditt mail angående skolan och mental ohälsa. Jan Björklund har bett mig att framföra ett stort tack för att du delar med dig av dina erfarenheter och synpunkter. Han har även bett mig, som medarbetar i den politiska staben, att svara på det.

Det är oerhörd viktigt att det finns personal i skolan som kan möta och hjälpa de elever som behöver någon form av extra stöd. Regeringen har tidigare  gett Skolverket i uppdrag att genomföra insatser för en förstärkt elevhälsa. Uppdraget innebär bland annat att skolhuvudmän kan ansöka om statsbidrag till personalförstärkningar inom elevhälsan och till speciallärare. Skolverket ska också erbjuda utbildningsinsatser till elevhälsans personal om elevhälsans inriktning och organisation, psykisk ohälsa samt barn som far illa eller riskerar att fara illa och att vid behov utarbeta material om regelverk och evidensbaserad praktik. Den här satsningen går det att läsa mer om på Skolverkets hemsida.



Med vänliga hälsningar

Sigrid Rydell Johnson
Brevsvarare
Departementsledningen
Utbildningsdepartementet
Regeringskansliet
103 33 Stockholm
08-4051850
www.regeringen.se"


Fast egentligen, Jan, var brevet jag fick av dig, eller av Sigrid, som är din brevsvarare inget svar som imponerar. Jag ställde två frågor i mitt brev till dig, men varken du eller Sigrid svarade på frågorna, de två frågor som är direkt avgörande för flera tusen barn och deras familjers i Sverige liv och mående. Kanske kan man inte begära mer av Sverige utbildningsminister, eller? 

Frågorna jag ställde, som jag fortfarande inte fått något svar på, är: 

När kommer svenska lärarutbildningar börja utbilda lärarstudenter, på riktigt, i hur man möter barn med npf-diagnoser och deras familjer? När kommer svenska lärarubildningar få möjlighet att ge lärare rätt redskap i att möta barn med npf-svårigheter?  (Svaret var kanske att ni inte har någon plan för det och det hade varit väldigt tråkigt i så fall, men det hade varit bra att veta så många tusen barn och deras föräldrar vet vad de har att vänta sig närmaste åren i skolan.) 

Och

Hur länge skall vi tillåta att barn som ger upp, som slutar gå i skolan inte får tillgång till en alternativ skola? En skola där de kan lyckas, där de får möta barn som är som dem, där de inte blir fysiskt inkluderade, men psykiskt exkluderade, där de får vara bra som de är, där de får tillhöra? (Svaret på den frågan är förmodligen att man nu ute i kommunerna istället stänger till ännu mer kring möjligheterna att få gå i en mindre resursskola där kunskap finns och där barn med npf-svårigheter som inte klarar av att gå i den "vanliga" grundskolan kan få en ny chans och det är ju tråkigt, men det hade varit bra att få höra det så att många tusen barn och deras föräldrar kan ställa in sig på det eller fortsätta kämpa för att få behålla sina resursskolor.)


Mvh 
Malene Larssen

Kommentarer

Anonym sa…
Har man sådana lässvårigheter som major Björklund, borde man gått i specialklass, och fått lugn och ro, och en särskild skolplan.

Då skulle de också stört den övriga klassen mindre. Då hade alla hade lärt sig kanske 100% mer än de gjorde...

Men förmår major Björlund tänka så långt?

Mvh,
Lars Ahlström
långt tänkande solidarisk individ

Populära inlägg