Fortsätt till huvudinnehåll

"Arga Snickarn" behöver nya glasögon!

Jag såg "Arga snickarn" ikväll på tv. Jag har läst på facebook här i kväll att det finns de som skrattar och hånar Annika, som var den som fick hjälp/blev utsatt för Anders i kvällens program.

Jag har skrivit förr om programmet och om hur man möter människor med npf-svårigheter. Det kan du bland annat läsa om här. 

Ikväll var det, som sagt, en kvinna vid namn Annika som fick hjälp/blev utsatt av Anders. Jag tvivlar inte på att Anders och hans team verkligen vill hjälpa den de åker hem till (förutom att göra bra tv som jag och andra vill titta på). Hur man tolkar Annika i kvällen program, som är lärare, fyrbarnsmamma, mormor och "helsnurrig" beror på vilka glasögon man har på sig.

Om man inte har glasögonen som ser att "alla människor vill lyckas och gör rätt om de kan" så tänker man nog att det är rätt av Anders att skälla på Annika. Att hon är hopplös och bara utnyttjar hjälpen utan att vara det minsta tacksam för den hjälp hon får.

Om man har glasögonen som ser att Annika visst VILL lyckas men inte KAN så ser man en kvinna som har svårt att hålla flera bollar i luften samtidigt, som har svårt att sätta sig in i hur andra tänker, som har svårt att läsa av andra, som har svårt att tolka signaler, som har svårt att veta hur man gör för att bli omtyckt och för att bli socialt accepterad, som har svårt att göra något som inte känns motiverat och roligt för henne - helt enkelt som har svårt med bitar som vi säger tillhör områdena autism och adhd.

På den skolan jag arbetar har jag elever som påminner om Annika och några av eleverna har föräldrar som påminner om Annika. Det som de blir mest skadade av och påverkade av är människor som inte förstår att man inte kan skälla på dem eftersom de faktiskt gör det bästa de kan.

Det beror på glasögonen vad man ser i programmet om Annika. Det beror på okunskap om man skrattar åt Annika och det är synd att man inte hjälper Annika med vardagsstrategier för det är det hon behöver egentligen, inte ett nytt kök med ny tapet som hon tycker är "avskyvärd" (vem säger så i tv som inte har svårt med att förstå det sociala spelet...?).

Jag har sagt det förr och jag säger det igen, jag hjälper gärna till och sprider kunskap om npf-svårigheter till Anders, för jag tror att han behöver det så att han kan hjälpa människor i sitt program på djupet och inte bara med fernissan. Se programmet här.

För övrigt hoppas jag att vi ses på Gustav Adolfs torg i Göteborg klockan 1700 imorgon. Kunskap behöver spridas - inte bara hos Arga Snickarn!
8 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…