Fortsätt till huvudinnehåll

Manifestationen i Göteborg för barn med npf

Manifestationen för barn med särskilda behov - apropå att man dragit åt svångremmen om deras möjlighet till extra stöd - gick av stapeln i Göteborg i torsdagseftermiddag. Det gick bra. På ledarsidan igår stod denna krönika.

Några har hört av sig. Ni vill läsa mitt tal från Manifestationen. Jag lägger in det här för dig som vill läsa:


"Jag heter Malene Larssen och jag är lärare och handledare på en av få resursskolor i Göteborg. Den här terminen har vi märkt att det blivit extra svårt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att få beviljat tilläggsbelopp för sina svårigheter. Det har gjort att många av de ansökningar vi fått till vår skola avslagits av kommunen.  

Varför ska det finnas resursskolor, då? 
En av mina elever sa häromdagen:


  • Här får man möta lärare som förstår, det är första gången det händer för mig!


Jag ser elever som kommer till oss, tysta, ledsna, misstänksamma, beredda att försvara sig - igen. Elever som man, trots att man verkligen försöker få till en lyckad inkludering på i de vanliga grundskolorna, misslyckats med. Elever som varit hemmasittare, skolans slagskämpe och/eller utvecklat tvång, fobier och andra följddiagnoser o s v. 

Jag ser de eleverna, som efter några månader hos oss i allmänhet förändras radikalt. Elever som numera deltar med andra, som är inkluderade i gruppen de går med, elever som börjar bygga tillit till vuxna och jämnåriga igen. 

Att lyckas i bland annat skolan bygger en människas självkänsla för resten av livet. En trasig självkänsla, en ryggsäck full med misslyckanden, mobbning, utanförskap kan i värsta fall vara irreparabel för resten av livet. 

Missförstå mig inte nu, inkludering är bra i grunden och det är bra för de allra flesta barn att gå inkluderade i den ”vanliga” grundskolan, men när det inte fungerar kan vi inte överge eleven! Vi kan inte ge eleven skulden för att vi misslyckas med att hjälpa, att hitta lösningar. Vi måste fortsätta att leta lösningar. 

En del elever behöver lösningen ”små elevgrupper och lärartätt”. Det kostar att undervisa på det sättet. Det måste få kosta. En elev med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar måste också få chans att lyckas! Det är alla barn värda!

En sista sak innan jag avslutar mitt tal - Lärarutbildningarna i landet måste börja satsa på att undervisa blivande pedagoger i hur man tänker kring barn med npf-svårigheter. Om man inte börjar göra det så kommer aldrig barn med npf att kunna inkluderas i skolorna - fullt ut. 

Tack!"
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…