Manifestationen i Göteborg för barn med npf

Manifestationen för barn med särskilda behov - apropå att man dragit åt svångremmen om deras möjlighet till extra stöd - gick av stapeln i Göteborg i torsdagseftermiddag. Det gick bra. På ledarsidan igår stod denna krönika.

Några har hört av sig. Ni vill läsa mitt tal från Manifestationen. Jag lägger in det här för dig som vill läsa:

"Jag heter Malene Larssen och jag är lärare och handledare på en av få resursskolor i Göteborg. Den här terminen har vi märkt att det blivit extra svårt för elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar att få beviljat tilläggsbelopp för sina svårigheter. Det har gjort att många av de ansökningar vi fått till vår skola avslagits av kommunen.  

Varför ska det finnas resursskolor, då? 

En av mina elever sa häromdagen:

• Här får man möta lärare som förstår, det är första gången det händer för mig!

Jag ser elever som kommer till oss, tysta, ledsna, misstänksamma, beredda att försvara sig - igen. Elever som man, trots att man verkligen försöker få till en lyckad inkludering på i de vanliga grundskolorna, misslyckats med. Elever som varit hemmasittare, skolans slagskämpe och/eller utvecklat tvång, fobier och andra följddiagnoser o s v. 

Jag ser de eleverna, som efter några månader hos oss i allmänhet förändras radikalt. Elever som numera deltar med andra, som är inkluderade i gruppen de går med, elever som börjar bygga tillit till vuxna och jämnåriga igen. 

Att lyckas i bland annat skolan bygger en människas självkänsla för resten av livet. En trasig självkänsla, en ryggsäck full med misslyckanden, mobbning, utanförskap kan i värsta fall vara irreparabel för resten av livet. 

Missförstå mig inte nu, inkludering är bra i grunden och det är bra för de allra flesta barn att gå inkluderade i den ”vanliga” grundskolan, men när det inte fungerar kan vi inte överge eleven! Vi kan inte ge eleven skulden för att vi misslyckas med att hjälpa, att hitta lösningar. Vi måste fortsätta att leta lösningar. 

En del elever behöver lösningen ”små elevgrupper och lärartätt”. Det kostar att undervisa på det sättet. Det måste få kosta. En elev med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar måste också få chans att lyckas! Det är alla barn värda!

En sista sak innan jag avslutar mitt tal - Lärarutbildningarna i landet måste börja satsa på att undervisa blivande pedagoger i hur man tänker kring barn med npf-svårigheter. Om man inte börjar göra det så kommer aldrig barn med npf att kunna inkluderas i skolorna - fullt ut. 

Tack!"