Fortsätt till huvudinnehåll

Respekt och förståelse

Under manifestationen i Göteborg i torsdags kväll lyssnade jag på ett par politiker som höll tal och sedan svarade på Ann Nolins (huvudansvarig för manifestationen) frågor. När jag lyssnade på talarna som inte hade direkt erfarenhet eller kunskap om elever med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, slogs jag återigen av hur olika bilder vi har av vad som är svårt och hur man kan göra eller inte göra för att förbättra. Vi pratade om det på jobbet häromdagen också. Vi pratade om att vi, alla människor som lever i samhället behöver få mer kunskap om npf och allt som kommer med dem.

Fast egentligen är det ju så med allting som är avvikande och svårt på något sätt att människor inte tycker att de får tillräcklig förståelse för sina svårigheter eller annorlundaheter. Människor med ryggmärgsbråck tycker inte att de får tillräcklig förståelse för det de måste kämpa med. Alla som drabbas av en svår och kanske obotlig sjukdom, eller diabetes, astma, psykiatriska sjukdomar, cp-skada eller något annat som är svårt och ovanligt, tycker inte heller att de får förståelse i allmänhet. Alla säger man samma sak, "varför kan andra människor inte bara förstå och respektera det vi upplever och förklarar?!"

Egentligen är faktiskt det enklaste att vi alla slutar kämpa för vår lilla del av universum och istället jobbar på att försöka förstå andra och också försöker uppfostra våra barn till att bli mer accepterande och förstående människor. Kan vi förstå andra blir det ju lättare att leva - för alla.

Respekt och förståelse för att det är svårt att förstå andra och att det inte går att förstå helt och hållet något man inte själv varit med om. Att våga lyssna och tro på dem som vet, dem som har erfarenhet. Tänk vad bra allt hade kunnat bli då.

Börja i morgon, var nyfiken på andra - spola ifrågasättandet. Kanske blir jorden lite bättre så?
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…