Om saker som känns men inte sägs och Debatt

Ikväll har jag sett Uppdrag Gransknings program om friskolor. Det är sorgligt att se, frustrerande. Sorgligt för att det är precis så här många familjer upplever sig bli behandlade. Att ha ett barn som behöver extra stöd och förståelse, men faktiskt i och med det få mindre möjlighet att välja den skola som hen vill/kan gå på. Frustrerande för att det då och då tas upp till debatt, men ändå inte förändras.

Vi är många med erfarenheten av att ha ett barn med särskilda behov som sökt skola och upplevt att skolan inte vill ha mitt barn, kanske har man inte fått det exakt uttalat, men slirade, precis som i programmet, en känsla av att man sorterat bort barnet. Bortsorterad, men på ett sådant sätt att inget kan bevisas.

Jag skrev om skolans makt häromdagen. Detta är en del av makten, man tycker och tänker en sak, men säger en annan. Efter det kan föräldrarna och barnet stånga huvudet blodigt mot väggarna för att få det den har rätt till - utan att förstå varför det inte blir som man önskar, hoppas.

I ikvällens Debatt klockan tio kommer man att debattera ämnet. Jag tänker titta och hoppas att detta gör något litet i förändringen kring människor som behöver mer stöd och hjälp än andra.