Fortsätt till huvudinnehåll

Riskanalys för elever med npf

I arbetslivet är man tvungen att göra en "riskanalys" när man planerar för förändringar. Vad jag vet har ingen sådan gjorts för barn med med särskilda behov som drabbas av nedskärningar i form av att resursskolor stängs. Därför tänkte jag försöka mig på att göra en analys av vilka risker ett barn (och dess familj) med svårigheter så som autism/aspergers/adhd/add/tourettes/dyslexi/dyskalkyli står inför när stöd dras in. (jag skriver "ökad risk" här nedan eftersom den här gruppen barn redan innan neddragningar har en förhöjd risk att drabbas av nedanstående sjukdomar/symtom).



ökad risk för att få magproblem, huvudvärk, värk i annan del av kroppen,
ökad risk att utveckla nedstämdhet,
ökad risk att utveckla ångest,
ökad risk att utveckla depressioner,
ökad risk att utveckla fobier,
ökad risk att utveckla självskadebeteende,
ökad risk att utveckla ätstörningar,
ökad risk att utveckla låg självkänsla,
ökad risk för uppgivenhet,
ökad risk för att utsätta andra för hot om våld och våld,
ökad risk att själv utsättas för hot om våld och våld,
ökad risk för utanförsskap,
ökad risk att utsättas för mobbning,
ökad risk för utsatthet,
ökad risk för utslagning ur samhället
ökad risk att hamna i missbruk,
ökad risk att tappa livslusten,
ökad risk för självmordsförsök,
ökad risk för självmord.

Det är ingen rolig läsning det här, men det är viktigt att förstå vad man faktiskt utsätter barn för när man tar bort eller minskar det stöd som barnet behöver.

Kommuner sänker sina utgifter genom att dra in stödet till resurskolor som hjälper de elever som har allra svårast för att gå i den "vanliga" grundskolan.

Man tror att det är en bra idé...

Istället är det så att i förlängningen, om kommunen ger eleven chans att gå på bra skola som ger eleven möjligheter att lyckas, med mindre grupper och personal som förstår, kamrater som eleverna kan spegla sig i, så tjänar samhället enorma summor på det - att stödja eleverna och minska risken för dem att hamna i allt eller i några av ovanstående riskområden.

Och.

Man ökar chansen för att en stor grupp människor som inte kan uppnå sin fulla potential i den "vanliga" grundskolan får möjlighet och därmed chans bidra till samhället med sina unika förmågor.

Samhället tror att man tjänar på att dra ner, men man förlorar.

Mest förlorar enskilda, oskyddade individer och deras familjer.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…