Fortsätt till huvudinnehåll

Riskanalys för elever med npf

I arbetslivet är man tvungen att göra en "riskanalys" när man planerar för förändringar. Vad jag vet har ingen sådan gjorts för barn med med särskilda behov som drabbas av nedskärningar i form av att resursskolor stängs. Därför tänkte jag försöka mig på att göra en analys av vilka risker ett barn (och dess familj) med svårigheter så som autism/aspergers/adhd/add/tourettes/dyslexi/dyskalkyli står inför när stöd dras in. (jag skriver "ökad risk" här nedan eftersom den här gruppen barn redan innan neddragningar har en förhöjd risk att drabbas av nedanstående sjukdomar/symtom).



ökad risk för att få magproblem, huvudvärk, värk i annan del av kroppen,
ökad risk att utveckla nedstämdhet,
ökad risk att utveckla ångest,
ökad risk att utveckla depressioner,
ökad risk att utveckla fobier,
ökad risk att utveckla självskadebeteende,
ökad risk att utveckla ätstörningar,
ökad risk att utveckla låg självkänsla,
ökad risk för uppgivenhet,
ökad risk för att utsätta andra för hot om våld och våld,
ökad risk att själv utsättas för hot om våld och våld,
ökad risk för utanförsskap,
ökad risk att utsättas för mobbning,
ökad risk för utsatthet,
ökad risk för utslagning ur samhället
ökad risk att hamna i missbruk,
ökad risk att tappa livslusten,
ökad risk för självmordsförsök,
ökad risk för självmord.

Det är ingen rolig läsning det här, men det är viktigt att förstå vad man faktiskt utsätter barn för när man tar bort eller minskar det stöd som barnet behöver.

Kommuner sänker sina utgifter genom att dra in stödet till resurskolor som hjälper de elever som har allra svårast för att gå i den "vanliga" grundskolan.

Man tror att det är en bra idé...

Istället är det så att i förlängningen, om kommunen ger eleven chans att gå på bra skola som ger eleven möjligheter att lyckas, med mindre grupper och personal som förstår, kamrater som eleverna kan spegla sig i, så tjänar samhället enorma summor på det - att stödja eleverna och minska risken för dem att hamna i allt eller i några av ovanstående riskområden.

Och.

Man ökar chansen för att en stor grupp människor som inte kan uppnå sin fulla potential i den "vanliga" grundskolan får möjlighet och därmed chans bidra till samhället med sina unika förmågor.

Samhället tror att man tjänar på att dra ner, men man förlorar.

Mest förlorar enskilda, oskyddade individer och deras familjer.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…