Fortsätt till huvudinnehåll

För att jag tränar pingis och årskurslösa årskurser

Tre veckor kvar på höstterminen och den energi som finns kvar hos eleverna på min skola måste vi nu hushålla med.

Det är frustrerande för alla när energin inte räcker. Eleverna orkar inte, föräldrarna vill, skolverket vill och jag som lärare försöker - göra det som krävs för att kunna ge eleven ett godkänt i betyg eftersom det  att få godkänt i betygen är så viktigt för elevens självkänsla. Det är frustrerande och helt galet att man som lärare - å ena sidan ska jobba för att ge eleven en självkänsla som får henne/honom att växa och klara sig vidare i livet - å andra sidan bedöma enligt läroplanen vilka förmågor eleven besitter och om de är tillräckliga för att få betyg. Det blir så knasigt det här när man har elever vars energi nästan är slut och vars motor är så svårstartad. Jag vill inget annat än ge dem "GODKÄND" eller som det heter numera "E" i betyget för jag vet hur mycket det betyder för dem, men när inte läroplanen är utarbetad för att fungera för elever som dem som går på min skola så blir det näst intill en omöjlig uppgift.

Jag känner en elvaåring som har lätt för det mesta i skolan. Han har fullt upp med att träna cirkus, keyboard och pingis på eftermiddagarna. Pingis har han tröttnat lite på, men går ändå. Jag frågade honom:

- Pingisen kanske du går på bara för att få träffa din kompis.
- Jo, det är klart, men också för att jag går på pingis!

Så självklart för killen. Jag tränar pingis för att jag tränar pingis, inte svårare än så, liksom.



Förutsätningarna är så olika för olika barn.

Några klarar/orkar/förmår inte att göra det som krävs för att de ska känna sig nöjda med sig själva. Så minskas energin som gör att de orkar ännu mindre och känner sig ännu mer misslyckade.

Andra gör det - bara för att de ska göra det, utan att de tänker på det och på så sätt tankas just de av energi som säger att de duger, som gör att de orkar mer, som gör att de lyckas ännu mer och så fortsätter det i en glad spiral, precis som han som tränar pingis - bara för att han tränar...

Tänk om vi kunde göra årskurserna årskurslösa för de elever som behöver de, så de fick träna på det de klarar och så de fick godkänt på just det de klarar. Då hade de fått "E" oftare och därmed känt att de dög lite oftare och därmed faktiskt fått mer energi istället för mindre - lite oftare.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…