Om det inte varit för...
Hundarna!
Vi har två hundar, Molly och Pocka och så har vi en extra hund ibland över julen, Alice, som är Mollys dotter och Pockas syster. Hundarna är det inget fel på, men alltid händer det något med någon hund när det är jul och då tänker jag inte i positiva termer.
En jul, minns inte riktigt vilken, fick Molly förstoppning och all mat hon åt kräktes hon upp efter en liten stund. Boven i dramat var ett grisöra som hon svalt i lite för stora bitar. En natt på Blåstjärnan med dropp och andra medicamenter gjorde susen, men visst var man lite trött där på juldagen efter vakandet och oroandet över hunden som varit ganska sjuk.
För två jular sedan lyckades Pocka klättra upp på bordet och smaska i sig hela bottenvåningen av en Alladinask. Det resulterade i akuttransport till Blåstjärnan och magpumpning eftersom mycket choklad kan vara direkt dödande för en hund. Pocka hann aldrig uppleva att hon blev sjuk och god mat fick på Blåstjärnan för att få i sig kräkmedlet, så hon var ganska pigg och glad när hon och jag styrde hem till julfirandet några timmar senare.
Förra julen "lyckades" jag klämma Pockas svans i dörren när jag skulle mata hönorna innan morgonpromenaden. Stackarn fick fruktansvärt ont och det blödde massor från svansen. Hur vi än bandagerade svansen åkte den alltid av efter en stund och så fortsatte blodet att forsa. Huwa, det var hemskt. Blåstjärnan, tänkte jag, för att sy svansen. Men denna gången slapp vi faktiskt åka för min rådiga man ringde och fick instruktionerna att lägga husållspapper närmast såret och sedan vira med silvertepj hela vägen upp för svansen. Det gick bra och julen kunde fortsätta utan några andra svårare incidenter.
Pocka och Molly, två av hundarna som var med på promenaden som slutade lyckligt. |
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar