onsdag 25 december 2013

Äntligen är julen över!

Äntligen är julen över! Numera finns ingen oro för att få för få eller för små julklappar - vi köper så få julkappar det går och bara till barnen. Inte har vi så mycket stress för att hinna med julmat och städning heller. Maten köper vi färdig eller delar på med de som ska fira med oss och lite skit i hörnen har ingen dött av. Numera tar vi oss också igenom julen utan alltför många starka känslor. På det hela taget brukar jularna vara ganska "svenssonaktiga" skulle jag tro.

Om det inte varit för...

Hundarna!

Vi har två hundar, Molly och Pocka och så har vi en extra hund ibland över julen, Alice, som är Mollys dotter och Pockas syster. Hundarna är det inget fel på, men alltid händer det något med någon hund när det är jul och då tänker jag inte i positiva termer.

En jul, minns inte riktigt vilken, fick Molly förstoppning och all mat hon åt kräktes hon upp efter en liten stund. Boven i dramat var ett grisöra som hon svalt i lite för stora bitar. En natt på Blåstjärnan med dropp och andra medicamenter  gjorde susen, men visst var man lite trött där på juldagen efter vakandet och oroandet över hunden som varit ganska sjuk.

För två jular sedan lyckades Pocka klättra upp på bordet och smaska i sig hela bottenvåningen av en Alladinask. Det resulterade i akuttransport till Blåstjärnan och magpumpning eftersom mycket choklad kan vara direkt dödande för en hund. Pocka hann aldrig uppleva att hon blev sjuk och god mat fick på Blåstjärnan för att få i sig kräkmedlet, så hon var ganska pigg och glad när hon och jag styrde hem till julfirandet några timmar senare.

Förra julen "lyckades" jag klämma Pockas svans i dörren när jag skulle mata hönorna innan morgonpromenaden. Stackarn fick fruktansvärt ont och det blödde massor från svansen. Hur vi än bandagerade svansen åkte den alltid av efter en stund och så fortsatte blodet att forsa. Huwa, det var hemskt. Blåstjärnan, tänkte jag, för att sy svansen. Men denna gången slapp vi faktiskt åka för min rådiga man ringde och fick instruktionerna att lägga husållspapper närmast såret och sedan vira med silvertepj hela vägen upp för svansen. Det gick bra och julen kunde fortsätta utan några andra svårare incidenter.

Pocka och Molly, två av hundarna som var med på promenaden som slutade lyckligt. 
Så var det den här julen då och den startade väldigt bra. Promenad runt berget med Alice, Molly, Pocka och min systers hund, Bixter. Många hundar var det och kanske var det därför jag inte upptäckte att Alice försvann, men det gjorde hon i alla fall. De andra hundarna fick en extra lång och härlig julpromenad eftersom jag och min syster letade länge innan vi gav upp och gick hem för att jag skulle kunna ringa polisen och anmäla hunden borta, ringa bonussonen och hans sambo som äger Alice samt samla ihop styrkorna som skulle hjälpa till att leta efter Alice, om det så skulle ta hela julafton. Blev jag glad, tror du, när jag hörde ett skall inifrån huset då jag kom hem.  Alice hade helt enkelt sprungit hem efter ett tag. Så var den julen på spår igen - innan vi upptäckte att Pocka hoppat upp på ett bord och länsat glasskålen på all Janssons frestelse. Kan väl säga att merparten av den kom upp och kan väl också tillägga att Pocka inte mådde så bra igår - men Blåstjärnan behövde vi inte åka till i år, ännu, är väl bäst att tillägga...


Inga kommentarer:

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...