Fortsätt till huvudinnehåll

Äntligen är julen över!

Äntligen är julen över! Numera finns ingen oro för att få för få eller för små julklappar - vi köper så få julkappar det går och bara till barnen. Inte har vi så mycket stress för att hinna med julmat och städning heller. Maten köper vi färdig eller delar på med de som ska fira med oss och lite skit i hörnen har ingen dött av. Numera tar vi oss också igenom julen utan alltför många starka känslor. På det hela taget brukar jularna vara ganska "svenssonaktiga" skulle jag tro.

Om det inte varit för...

Hundarna!

Vi har två hundar, Molly och Pocka och så har vi en extra hund ibland över julen, Alice, som är Mollys dotter och Pockas syster. Hundarna är det inget fel på, men alltid händer det något med någon hund när det är jul och då tänker jag inte i positiva termer.

En jul, minns inte riktigt vilken, fick Molly förstoppning och all mat hon åt kräktes hon upp efter en liten stund. Boven i dramat var ett grisöra som hon svalt i lite för stora bitar. En natt på Blåstjärnan med dropp och andra medicamenter  gjorde susen, men visst var man lite trött där på juldagen efter vakandet och oroandet över hunden som varit ganska sjuk.

För två jular sedan lyckades Pocka klättra upp på bordet och smaska i sig hela bottenvåningen av en Alladinask. Det resulterade i akuttransport till Blåstjärnan och magpumpning eftersom mycket choklad kan vara direkt dödande för en hund. Pocka hann aldrig uppleva att hon blev sjuk och god mat fick på Blåstjärnan för att få i sig kräkmedlet, så hon var ganska pigg och glad när hon och jag styrde hem till julfirandet några timmar senare.

Förra julen "lyckades" jag klämma Pockas svans i dörren när jag skulle mata hönorna innan morgonpromenaden. Stackarn fick fruktansvärt ont och det blödde massor från svansen. Hur vi än bandagerade svansen åkte den alltid av efter en stund och så fortsatte blodet att forsa. Huwa, det var hemskt. Blåstjärnan, tänkte jag, för att sy svansen. Men denna gången slapp vi faktiskt åka för min rådiga man ringde och fick instruktionerna att lägga husållspapper närmast såret och sedan vira med silvertepj hela vägen upp för svansen. Det gick bra och julen kunde fortsätta utan några andra svårare incidenter.

Pocka och Molly, två av hundarna som var med på promenaden som slutade lyckligt. 
Så var det den här julen då och den startade väldigt bra. Promenad runt berget med Alice, Molly, Pocka och min systers hund, Bixter. Många hundar var det och kanske var det därför jag inte upptäckte att Alice försvann, men det gjorde hon i alla fall. De andra hundarna fick en extra lång och härlig julpromenad eftersom jag och min syster letade länge innan vi gav upp och gick hem för att jag skulle kunna ringa polisen och anmäla hunden borta, ringa bonussonen och hans sambo som äger Alice samt samla ihop styrkorna som skulle hjälpa till att leta efter Alice, om det så skulle ta hela julafton. Blev jag glad, tror du, när jag hörde ett skall inifrån huset då jag kom hem.  Alice hade helt enkelt sprungit hem efter ett tag. Så var den julen på spår igen - innan vi upptäckte att Pocka hoppat upp på ett bord och länsat glasskålen på all Janssons frestelse. Kan väl säga att merparten av den kom upp och kan väl också tillägga att Pocka inte mådde så bra igår - men Blåstjärnan behövde vi inte åka till i år, ännu, är väl bäst att tillägga...


Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…