Dns ledarsida och Nathan Shachar kränker människor med funktionsnedsättningar
Nathan Shachar får, förvånansvärt nog återigen sparka på människor som redan ligger ner. Han gör det genom att återberätta Janne Larssons (framträdande scientolog i Sverige) åsikter, tyckande och tänkande om neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Det är sorgligt och mycket förvånande att någon med så radikala åsikter får träda fram på ledarsidan i en av Sveriges absolut mest lästa tidningar.
Alltså, jag tänker inte attackera Nathan på något sätt. Jag inser att han inte har någon erfarenhet av hur det är att lida av svårigheter som rör hjärnan. Att forska kring diabetes eller någon annan "fin" funktionsnedsättning/sjukdom är enligt Nathan ädlare och finare på många sätt. Jag tänker inte heller attackera detta fjantiga påfund.
Jag vill egentligen bara säga detta; att DN låter en sådan här ledarartikel passera talar tyvärr väldigt tydligt om hur långt kvar vi faktiskt har tills människor med medfödda funktionsnedsättningar som sitter i hjärnan är accepterade och respekterade i samhället. Det säger också hur svårt det är att jobba och forska i detta område. Du som inte håller med mig tycker jag ska försöka, bara för ett ögonblick att läsa ledaren och byta ut alla ord som handlar om adhd och liknande mot, säg Narkolepsi, blödarsjuka eller diabetes.
Visst kan man diskutera etik och moral kring hur det egentligen går till att godkänna ett läkemedel, men då med fokus på alla mediciner. Att påstå att en viss liten grupp forskare skulle vara värre än några andra och att påstå att kost och samtalsterapi skulle ta bort de svårigheter som så många människor kämpar med varje dag - det är kränkande. Och mest kränkande är det att DN, som jag anser vara en ganska pålitlig tidning, låter detta passera.
Om ett par dagar ska jag fortsätta jobba som lärare åt de barn som du, Nathan Shachar påstår egentligen inte existerar och definitivt inte hade behövt ha de svårigheter som de faktiskt har - om de bara åt lite bättre mat och gick på lite mer samtalsterapi. Det är ett tufft jobb, eftersom det är så mycket som de här barnen måste kämpa med, men, som sagt, med lite bättre mat och samtalsterapi borde det svåra försvinna, eller hur?
PS: Tack Expressen och Isabelle Ståhlberg för ditt svar på Nathan Shachar lögner.
Alltså, jag tänker inte attackera Nathan på något sätt. Jag inser att han inte har någon erfarenhet av hur det är att lida av svårigheter som rör hjärnan. Att forska kring diabetes eller någon annan "fin" funktionsnedsättning/sjukdom är enligt Nathan ädlare och finare på många sätt. Jag tänker inte heller attackera detta fjantiga påfund.
Jag vill egentligen bara säga detta; att DN låter en sådan här ledarartikel passera talar tyvärr väldigt tydligt om hur långt kvar vi faktiskt har tills människor med medfödda funktionsnedsättningar som sitter i hjärnan är accepterade och respekterade i samhället. Det säger också hur svårt det är att jobba och forska i detta område. Du som inte håller med mig tycker jag ska försöka, bara för ett ögonblick att läsa ledaren och byta ut alla ord som handlar om adhd och liknande mot, säg Narkolepsi, blödarsjuka eller diabetes.
Visst kan man diskutera etik och moral kring hur det egentligen går till att godkänna ett läkemedel, men då med fokus på alla mediciner. Att påstå att en viss liten grupp forskare skulle vara värre än några andra och att påstå att kost och samtalsterapi skulle ta bort de svårigheter som så många människor kämpar med varje dag - det är kränkande. Och mest kränkande är det att DN, som jag anser vara en ganska pålitlig tidning, låter detta passera.
Om ett par dagar ska jag fortsätta jobba som lärare åt de barn som du, Nathan Shachar påstår egentligen inte existerar och definitivt inte hade behövt ha de svårigheter som de faktiskt har - om de bara åt lite bättre mat och gick på lite mer samtalsterapi. Det är ett tufft jobb, eftersom det är så mycket som de här barnen måste kämpa med, men, som sagt, med lite bättre mat och samtalsterapi borde det svåra försvinna, eller hur?
PS: Tack Expressen och Isabelle Ståhlberg för ditt svar på Nathan Shachar lögner.
Kommentarer
Jag ska kommentera detta " För litet dopamin vid adhd, för mycket vid schizofreni, för litet serotonin vid depression och köpgalenskap – tusentals får varje dag en ”diagnos” som hänvisar till kemisk obalans. Men inga av dem får veta vilka nivåer som skulle utgöra normalvärdet, eller hur just deras obalans avviker. Den nanoteknologi som skulle kunna beskriva nivåerna av signalsubstanser i hjärncellernas synapser existerar inte.
Läkemedelslobbyns ständiga jämförelser med riktiga mediciner, som insulin, görs inte i god tro. Insulin korrigerar en mätbar obalans, och frånvaron av insulin har förutsägbara effekter. Ingen har någonsin bevisat att signalsubstansnivåer skulle ha orsakat depression eller någon annan psykisk sjukdom."
Haha säger jag bara. Jag är 25 år har bland annat Atypisk autism och besvär av humörsvängningar. Innan jag fick min medicin för att reglera seratoninet(serotoninåterupptagshämmare) så var humörsvängningarna fruktansvärda. När jag var borta och umgicks med folk så kunde jag kontrollera det men när jag kom hem till min sambo så släppte det. jag fick fruktansvärda raseri utbrott. Jag vet faktiskt inte om han och jag skulle ha klarat av att vara tillsammans om jag inte hade börjat med medicin. Nu har jag haft medicin i lite mer än 3 år och är nu mera gift med min sambo :) Humörsvängningar har jag fortfarande men väldigt långt ifrån vad det en gång var. Så för mig spelar det ingen roll att man inte har mätt hur mycket seratonin jag har i hjärnan. Jag är glad att medicinen fungerar. Och jag vet att det är en riktigt medicin så kom inte och säg något annat!
Visst finns det säkert fel och brister inom läkemedelsindustrin men jag tror inte att "Adhd-symptomen har mer med mognad att göra än med genetik" Så det så !
Men vill ändå berätta att det gör mig beklämd att min och två av mina barns diagnoser inte tas på allvar.
Att leva med ADHD gör livet så mycket svårare.
Men tack vare medicinerna har vi ändå chansen att få ett lite lättare liv.
Heder åt dem som vill försvara oss från scientologernas lära.
2. Neurobiologi kan inte likställas med en religiös tro eftersom det ena är en vetenskap och det andra en tro. Jag är själv katolik, men har inga som helst problem med att skilja mellan tro och vetenskap.
3. Scientologikyrkan räknas till en av världens sex farligaste sekter, och tror bland annat att människorna är besatta av rymdvarelser som skapade för 75 miljoner år sedan. Exakt på vilket sätt denna sekt skulle förtjäna att tas på allvar inom psykiatri, ett ämne som de vägrar att erkänna, har jag mycket svårt att förstå.
4. Att kritisera problem inom psykiatrin är faktiskt mycket vanligt även utanför scientologin, och självklart livsviktigt. Ett exempel på en mycket viktig kritik är vården av Sture Bergwall, som sköttes på ett mycket skadligt sätt.