Hur gör man egentligen med ett barn, en elev eller klient som ofta hamnar i ett läge där man som förälder, lärare eller vårdare känner sig tvungen att hålla fast personen?
Man funderar på vad som händer minutrarna innan fasthållningen sker. En fasthållning är alltid ett misslyckande. En fasthållning kan vara nödvändig om personen riskerar att skada sig själv eller andra allvarligt. Men. En fasthållning är alltid ett misslyckande.
Vad händer innan? Hur kan jag göra istället? Vad kan jag göra nästa gång? Vilken teknik ska jag använda för att inte hamna i detta läge? Vilken skuld har jag till fasthållningen som ofta leder till mycket onödig energi och misslyckande? Vem kan jag fråga om råd för att hitta andra lösningar, andra nycklar? Kan jag avleda, avstyra, hitta andra alternativ? Finns det andra svar på problemet?
Jag tänker att om man inte kan hålla fast en människa när den är 18 år så ska man inte heller tvinga hen till ofrivillig "kram" heller när den är åtta.
Vad tänker du som läser här om detta. Mer om detta kan du förresten läsa i Bo Hejlskovs blogg och på hans hemsida.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
3 kommentarer:
Är det ofta en fasthållning sker av en förälder, lärare eller vårdare?
Det blir jag nyfiken på. Trodde i min enfald att det inte skedde så ofta..
Har "stoppat" flertal gånger, men aldrig med kroppslig kontakt.
Jag vet inte hur ofta, men har stött på det och tänker att det tar vi till som en sista utväg när vi inte har några fler redskap. Ofta beror det då på att vi har för få redskap, för lite kunskap. Ju yngre människor, ju mer fasthållningar. Men kan man inte hålla en vuxen människa, så ska man inte heller hålla fast en liten parvel för vi måste ju istället träna på hur vi alla ska göra så att det inte slutar med affekt och fasthållning. Det finns så många andra tekniker som är så mycket bättre:)
Jag vet inte hur ofta, men har stött på det och tänker att det tar vi till som en sista utväg när vi inte har några fler redskap. Ofta beror det då på att vi har för få redskap, för lite kunskap. Ju yngre människor, ju mer fasthållningar. Men kan man inte hålla en vuxen människa, så ska man inte heller hålla fast en liten parvel för vi måste ju istället träna på hur vi alla ska göra så att det inte slutar med affekt och fasthållning. Det finns så många andra tekniker som är så mycket bättre:)
Skicka en kommentar