Fortsätt till huvudinnehåll

Om att se saker från den "vanliga" världen

Jag tog bilen förbi mitt kontor på väg hem efter skolarbetet idag. Vissa dagar måste jag sköta bokbeställningar, kbt-samtal och föreläsningsförfrågningar - även om tiden inte alltid känns som den räcker till. Antagligen därför som jag så sällan är här inne på min blogg och skriver något vettigt för tillfället.

På väg hit lyssnade jag på Epstein (heter hon så?) på P1. Man hade några gäster i studion som berättade om barn som bor i fosterfamiljer, om deras, barnens utsatthet i skolan och i fortsatta livet. Det slog mig, där jag satt i min bilstol och lyssnade på programledarnas upprördhet, att det så ofta blir så fel när människor som förmodligen mest har erfarenhet av barn som är som 80 procent av jordens befolkning får information om hur det är för människor som tillhör de 20 procent som av olika anledningar har svårt för olika saker (vet inte om siffran stämmer exakt, men på ett ungefär ser det ut så här).

När man tolkar in saker utifrån sitt eget liv, utifrån sin egen världsbild så blir det ofta så fel.

Jag tänker på det Bo Hejlskov Elvén sa på föreläsningen igår som jag och mina kollegor var på (första gången jag lyssnade live på Bo som levde upp till mina förväntningar efter att ha läst hans böcker och sett små delar av det han pratar om). Så gott som alla pedagoger och psykologer i utvecklingspsykologi/pedagogik forskar och pratar om hur det är och hur man ska uppfostra de barn som inte har andra svårigheter än vad man normalt har när man växer upp från ett barn till en vuxen. De barnen klarar sig mer eller mindre med "skinnet i behåll" vare sig man växer upp i Kenya, Japan, Kanada eller Sverige - även om uppfostransmetoderna kan se så olika ut.

När man lyssnar på personer som inte har kunskap och kännedom om barn med npf-problematik om hur de ger råd och har åsikter - och hur man ska jobba med barn för att hjälpa dem, fostra dem så känner jag mig ofta frustrerad och maktlös - för hur ska man få människor som inte förstår - att förstå?

Man får väl förmodligen fortsätta göra som Bo Hejlskov Elvén, Lotta Abrahamsson, Maria Andersson och övriga som jobbar med att sprida information om "randiga" människor - fortsätta jobba, helt enkelt.

Nu ska jag lämna kontoret och åka hem till mina barn, vila i soffan inför fredag och sista arbetsdagen för veckan.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…