Om att se saker från den "vanliga" världen
Jag tog bilen förbi mitt kontor på väg hem efter skolarbetet idag. Vissa dagar måste jag sköta bokbeställningar, kbt-samtal och föreläsningsförfrågningar - även om tiden inte alltid känns som den räcker till. Antagligen därför som jag så sällan är här inne på min blogg och skriver något vettigt för tillfället.
På väg hit lyssnade jag på Epstein (heter hon så?) på P1. Man hade några gäster i studion som berättade om barn som bor i fosterfamiljer, om deras, barnens utsatthet i skolan och i fortsatta livet. Det slog mig, där jag satt i min bilstol och lyssnade på programledarnas upprördhet, att det så ofta blir så fel när människor som förmodligen mest har erfarenhet av barn som är som 80 procent av jordens befolkning får information om hur det är för människor som tillhör de 20 procent som av olika anledningar har svårt för olika saker (vet inte om siffran stämmer exakt, men på ett ungefär ser det ut så här).
När man tolkar in saker utifrån sitt eget liv, utifrån sin egen världsbild så blir det ofta så fel.
Jag tänker på det Bo Hejlskov Elvén sa på föreläsningen igår som jag och mina kollegor var på (första gången jag lyssnade live på Bo som levde upp till mina förväntningar efter att ha läst hans böcker och sett små delar av det han pratar om). Så gott som alla pedagoger och psykologer i utvecklingspsykologi/pedagogik forskar och pratar om hur det är och hur man ska uppfostra de barn som inte har andra svårigheter än vad man normalt har när man växer upp från ett barn till en vuxen. De barnen klarar sig mer eller mindre med "skinnet i behåll" vare sig man växer upp i Kenya, Japan, Kanada eller Sverige - även om uppfostransmetoderna kan se så olika ut.
När man lyssnar på personer som inte har kunskap och kännedom om barn med npf-problematik om hur de ger råd och har åsikter - och hur man ska jobba med barn för att hjälpa dem, fostra dem så känner jag mig ofta frustrerad och maktlös - för hur ska man få människor som inte förstår - att förstå?
Man får väl förmodligen fortsätta göra som Bo Hejlskov Elvén, Lotta Abrahamsson, Maria Andersson och övriga som jobbar med att sprida information om "randiga" människor - fortsätta jobba, helt enkelt.
Nu ska jag lämna kontoret och åka hem till mina barn, vila i soffan inför fredag och sista arbetsdagen för veckan.
På väg hit lyssnade jag på Epstein (heter hon så?) på P1. Man hade några gäster i studion som berättade om barn som bor i fosterfamiljer, om deras, barnens utsatthet i skolan och i fortsatta livet. Det slog mig, där jag satt i min bilstol och lyssnade på programledarnas upprördhet, att det så ofta blir så fel när människor som förmodligen mest har erfarenhet av barn som är som 80 procent av jordens befolkning får information om hur det är för människor som tillhör de 20 procent som av olika anledningar har svårt för olika saker (vet inte om siffran stämmer exakt, men på ett ungefär ser det ut så här).
När man tolkar in saker utifrån sitt eget liv, utifrån sin egen världsbild så blir det ofta så fel.
Jag tänker på det Bo Hejlskov Elvén sa på föreläsningen igår som jag och mina kollegor var på (första gången jag lyssnade live på Bo som levde upp till mina förväntningar efter att ha läst hans böcker och sett små delar av det han pratar om). Så gott som alla pedagoger och psykologer i utvecklingspsykologi/pedagogik forskar och pratar om hur det är och hur man ska uppfostra de barn som inte har andra svårigheter än vad man normalt har när man växer upp från ett barn till en vuxen. De barnen klarar sig mer eller mindre med "skinnet i behåll" vare sig man växer upp i Kenya, Japan, Kanada eller Sverige - även om uppfostransmetoderna kan se så olika ut.
När man lyssnar på personer som inte har kunskap och kännedom om barn med npf-problematik om hur de ger råd och har åsikter - och hur man ska jobba med barn för att hjälpa dem, fostra dem så känner jag mig ofta frustrerad och maktlös - för hur ska man få människor som inte förstår - att förstå?
Man får väl förmodligen fortsätta göra som Bo Hejlskov Elvén, Lotta Abrahamsson, Maria Andersson och övriga som jobbar med att sprida information om "randiga" människor - fortsätta jobba, helt enkelt.
Nu ska jag lämna kontoret och åka hem till mina barn, vila i soffan inför fredag och sista arbetsdagen för veckan.
Kommentarer