När vi, som föräldrar till barn/pedagoger till barn som ofta hamnar i svårigheter funderar kring dem, hamnar vi inte sällan i "hur löser vi det här för stunden". Men, istället för att sopa undan allt som trillar ner rakt i knät på oss, borde vi oftare tänka "hur ska jag göra INNAN, nästa gång" för att lösa den situation som uppkommit nu, så att den här situationen inte händer igen.
Vi borde också oftare (flera, flera gånger varje dag) ställa oss frågan "vad är syftet med denna övning, detta möte, denna förklaring - i framåtdrivande syfte för barnet/eleven". Vi borde oftare (flera, flera gånger varje dag faktiskt) fundera på vad vi lär barnen, som förälder och pedagog. Vilka strategier, vilka verktyg skickar vi med dem så att de får lättare i livet längre fram, inte bara just denna dag som vi just nu befinner oss i.
Alldeles för ofta hamnar våra tankar kring barn i svårigheter just här och nu. "Hur ska vi ordna detta problem som uppkommit just nu, hur ska vi få barnet att sluta springa runt, att sluta slå, att sluta skrika, att börja arbeta, etc, etc"?
Fast vår första tanke, varje dag, borde vara hur hjälper jag barnet INNAN, vad har vi gemensamt för strategier för att ta bort hinder som gör att barnet/eleven gör allt det där "tokiga" och hur och vad gör vi för att hjälpa eleven inte bara här i dag, men framförallt för resten av livet.
Om barnen/eleverna (för vi är föräldrar och lärare som måste hjälpas åt och ta ansvar för dem som växer upp) ska lära för livet så måste vi också lära ut för livet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar