Fortsätt till huvudinnehåll

Saker förändras - under kan ske

Jag lånade ut ett ex av min bok "Är jag normal, mamma?", till en kollega på skolan där jag börjat jobba. Det var länge sedan jag läste i min bok. Det känns som om det var ett halvt liv sedan det hände, det jobbiga som skedde och som beskrivs i boken. Då kändes det som om min dotters liv aldrig kunde bli bra. Då var hon mobbad, utstött och ansedd som mindre vetande och mindre värd av många i sin klass. Jag lärde mig så otroligt mycket under de åren. Det var jobbiga år, men nu efteråt tänker jag att vi bara blev starkare av allt det jobbiga.

En och annan liter vatten har runnit under broarna sedan dess. Förändringar har skett. Sådant vi trodde vi bara kunde drömma om, har slagit in.

Numera är min dotter en ung vuxen. Självkänslan växer för varje ny dag på gymnasieskolan hon går på sedan ett och ett halvt år. Skolan där hon fått vara bra som hon är, där ungdomar med samma intressen och liknande svårigheter slickar sina sår. Idag var det studiebesök med morfar på naturbruksgymnasiet som hon söker till hösten. Hon och morfar tyckte att det verkade vara en toppenskola och min dotter ser verkligen fram emot att få börja gymnasiet fullt ut. Där ska hon blomma fullt ut också, det är jag övertygad om.

Annars känner jag mig lite trött ikväll. Efter att ha jobbat till och från i skolor med skolor för skolor under många år, när jag läser alla kommentarer, artiklar, krönikor om en skola i förfall och när jag ser på nyheterna ikväll att en företrädare för Moderaterna tycker att lärare ska fortbildas via internet för då kommer allt att bli bra, vet jag att riktigt så lätt är det inte. Vi behöver höja statusen på ett av världens viktigaste jobb. Vi behöver stötta lärarna istället för att skälla på dem. Vi behöver lägga mer resurser på skolan och intre tro att lärarna kan trolla med knäna utan att ge stöd, bara skäll. Nej, efter snart två år heltid i den svenska grundskolan kan jag känna mig rätt matt på allt som har med skola, föräldrar och elever att göra. Vi behöver samspela och så tror jag att alla människor skulle behöva "prao" i en skola en månad, för att förstå vilka svårigheter vi som jobbar i skolan står inför. Kanske skulle debatten se annorlunda ut då?
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…