Om att tänka efter - före

I verksamheter där det är ont om tid och beslut måste tas snabbt, som till exempel i skolan värld är det lätt att tappa fokus på det som är lättast att påverka. Man har fullt upp med att hålla dagen med eleverna igång och paddlar liksom på för att få dagen att fungera för alla parter.

Där, om någonstans, då om någongång - är det viktigt att reflektera och förändra inför nästa dag stund, nästa lektion, nästa dag, nästa termin. När något inte fungerar. När en elev hamnar i affekt eller något annat blir tokigt. Då, just då är det viktigt att man ger sig tid att refflekter över vad man gjorde, vad som hände och vad man ska göra nästa gång så det blir bättre nästa gång.

Ofta när jag pratar med människor upplever jag att man är fast i att "så här har vi alltid gjort och det går inte vidare bra, men hur skulle vi kunna ändra på detta" eller "jag gör ju så gott jag kan, det är de andra som måste ändra på sig".

Som när en rast i veckan inte fungerar, men övriga gör det. Då, i det läget måste man ta en liten tid och fundera på ändringar. Det tar lite tid att fundera och det kan man ibland känna att man inte hinner MEN när förändringen sker visar det sig ofta att man tjänar så mycket tid på det som INTE händer så den lilla tid man la på att fundera på att förändra tjänas in första veckan...

Det här, att man inte tycker sig hinna eller vet hur man ska göra för att "tänka efter före" är något jag ser hos både föräldrar och skolpersonal (och hos mig själv, kanske är bäst att tillägga:). Det är egentligen inte så svårt, man ska bara få rutin på det och det fina med det är att man faktiskt tjänar tid när man tar sig tid.

Tänk efter sista gången något blev tokigt i relalationen med ditt barn eller din klass/din elev. Fundera på om det har hänt tidigare och vad det var som skapade det tokiga i situationen. Fundera ut hur du skulle kunna styra situationen till något annat håll, nästa gång det är dags. Pröva din idé och förvånas över att det faktiskt blev annorlunda (blev det lika tokigt denna gången är det förmodligen så att du behöver fundera ihop med någon och göra ytterligare ett försök för att få till en positiv förändring).

Exempel: Ett par elever på en skola jag jobbade med ville absolut inte gå ut och gå när läraren föreslog det, fast det var fint väder och fast man gjort det förut. Det slutade ett par gånger med att elev ett blev arg och kastade grejor när man försökte tvinga honom, elev två började gråta och läraren blev frustrerad och besviken både på sig själv och sina elever. Vi pratade om problemet och kom fram till att det gemensamma med de gånger eleverna reagerat så kraftfullt var att man inte fått tillräckligt lång tid att förbereda sig på. Man visste vart man skulle gå, för man hade gått dit tidigare, men man visste inte förrän en kvart innan man skulle gå ut, att man skulle promenera. Det var för kort om tid för de bägge eleverna. Efter att man ändrat rutinerna så att eleverna får reda på dagen innan och det står på schemat, att de ska gå på promenad, får de, vad jag vet inga utbrott, utan går nöjda och glada iväg på promenad.

Tankearbetet och samtalet kring problemet tog lite tid till förfogande, men tiden man tjänat in på att inte hamna i bråk och konflikt och energin man tjänat för alla att slippa misslyckas överstiger vida den lilla tid det tog i början...