Fortsätt till huvudinnehåll

Om att tänka efter - före

I verksamheter där det är ont om tid och beslut måste tas snabbt, som till exempel i skolan värld är det lätt att tappa fokus på det som är lättast att påverka. Man har fullt upp med att hålla dagen med eleverna igång och paddlar liksom på för att få dagen att fungera för alla parter.

Där, om någonstans, då om någongång - är det viktigt att reflektera och förändra inför nästa dag stund, nästa lektion, nästa dag, nästa termin. När något inte fungerar. När en elev hamnar i affekt eller något annat blir tokigt. Då, just då är det viktigt att man ger sig tid att refflekter över vad man gjorde, vad som hände och vad man ska göra nästa gång så det blir bättre nästa gång.

Ofta när jag pratar med människor upplever jag att man är fast i att "så här har vi alltid gjort och det går inte vidare bra, men hur skulle vi kunna ändra på detta" eller "jag gör ju så gott jag kan, det är de andra som måste ändra på sig".

Som när en rast i veckan inte fungerar, men övriga gör det. Då, i det läget måste man ta en liten tid och fundera på ändringar. Det tar lite tid att fundera och det kan man ibland känna att man inte hinner MEN när förändringen sker visar det sig ofta att man tjänar så mycket tid på det som INTE händer så den lilla tid man la på att fundera på att förändra tjänas in första veckan...

Det här, att man inte tycker sig hinna eller vet hur man ska göra för att "tänka efter före" är något jag ser hos både föräldrar och skolpersonal (och hos mig själv, kanske är bäst att tillägga:). Det är egentligen inte så svårt, man ska bara få rutin på det och det fina med det är att man faktiskt tjänar tid när man tar sig tid.

Tänk efter sista gången något blev tokigt i relalationen med ditt barn eller din klass/din elev. Fundera på om det har hänt tidigare och vad det var som skapade det tokiga i situationen. Fundera ut hur du skulle kunna styra situationen till något annat håll, nästa gång det är dags. Pröva din idé och förvånas över att det faktiskt blev annorlunda (blev det lika tokigt denna gången är det förmodligen så att du behöver fundera ihop med någon och göra ytterligare ett försök för att få till en positiv förändring).

Exempel: Ett par elever på en skola jag jobbade med ville absolut inte gå ut och gå när läraren föreslog det, fast det var fint väder och fast man gjort det förut. Det slutade ett par gånger med att elev ett blev arg och kastade grejor när man försökte tvinga honom, elev två började gråta och läraren blev frustrerad och besviken både på sig själv och sina elever. Vi pratade om problemet och kom fram till att det gemensamma med de gånger eleverna reagerat så kraftfullt var att man inte fått tillräckligt lång tid att förbereda sig på. Man visste vart man skulle gå, för man hade gått dit tidigare, men man visste inte förrän en kvart innan man skulle gå ut, att man skulle promenera. Det var för kort om tid för de bägge eleverna. Efter att man ändrat rutinerna så att eleverna får reda på dagen innan och det står på schemat, att de ska gå på promenad, får de, vad jag vet inga utbrott, utan går nöjda och glada iväg på promenad.

Tankearbetet och samtalet kring problemet tog lite tid till förfogande, men tiden man tjänat in på att inte hamna i bråk och konflikt och energin man tjänat för alla att slippa misslyckas överstiger vida den lilla tid det tog i början...
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…