Fortsätt till huvudinnehåll

Kalasvisualisering

För barn som har lätt för att hänga upp sig på det negativa som hänt under dagen kan man prova att göra en visualisering av dagen lite då och då. Idag när vi skulle avsluta årets övernattsningskalas kände jag att det var läge för en visualisering av kalaset toppar och dalar. Killarna var trötta. Klockan var elva och de hade kalasat ända sedan klockan sex igår eftermiddag. De hade haft himla kul nästan hela tiden, men för några av killarna verkade det som om de korta tillfällena då någon sagt något eller någon annan gjort något som inte kändes bra överskuggade alla tolv timmar de spenderat tillsammans i vaket tillstånd. Vi satt vid bordet där de ätit en "hotellbuffé" alldeles nyss. Bordstabletterna låg framme och där hittade jag sättet att visualisera kalasets tolv vakna timmar.

- Se här på den här rektangeln om vi tänker att hela den är själva kalaset så ska vi se vad som varit roligt och vad som varigt tråkigt och vad som varit mest, sa jag.

Efter en stunds resonerande kom vi fram till att de fyra hjärtanen som tog en trettiondedel av tygbiten var ungefär representativt över hur mycket tråkigt som hänt de tolv timmarna. Resten, alltså tjugonio trettiondelar hade kalaset varit roligt och alla varit kompisar.



Visualiseringar kan se olika ut och vara nyttiga vid helt olika tillfällen. Använd hellre fler och ofta än färre och för sällan. 
Även en "bordstablett" kan man använda för att förstärka och förtydliga det man pratar om. Att ha haft tråkigt bara så mycket av tiden som de fyra hjärtanen symboliserar och att all övrig tid som finns på bordstabletten var rolig gör det lättare att minnas kalaset som det var - roligt!

Att få det visualiserat så att man kan få tänka om sina tankar gör det lättare för barn som har svårt att komma ihåg roliga saker för att de tråkiga och ledsamma förmörkar allt. Egentligen är det så för oss alla, det blir lättare att förstå om vi får det på bild, om det blir förstärkt.


Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…