Fortsätt till huvudinnehåll

We did it!

Inte var det lätt och inte var det självklart hur vi skulle göra. Dessutom var det inte självklart att det skulle bli gratis, men nu är det gjort. Nu har vår dotter fått sitt lämplighetsintyg och kan äntligen börja övningsköra. Det är inte så att man bara kan söka "lämp" och få det om man har en diagnos. Nej, då måste man genomgå tester och få ett läkarintyg på att man är okej så att man kan övningsköra. Märkligt egentligen för om man inte fixar körkort så märks ju det när man övningskör med trafikskola och när man kör upp, om inte annat.

Tack alla som hjälpt till att tipsa och framförallt tack till BNK här i Göteborg som  tog emot vår dotter fast hon blev utskriven på grund av ålder hos dem för några år sedan!

På tal om extrajobb som jag och maken lagt ner för att hjälpa vår dotter att få börja övningsköra så lägger jag ut två bilder som brukar ingå i mina föreläsningar jag har kring barn och unga med npf-diagnoser och hur man kan göra och tänka för att underlätta och lyfta människors med extra svårigheter så att de kommer åt sina lättheter.

Så här kan det se ut om man tittar på tiden jag som förälder och mitt barn behöver lägga på olika kringaktiviteter om man inte har npf-svårigheter.




Det här är istället ett exempel på hur det kan se ut hos ett barn och hens familj, vad man behöver lägga tid och energi på under en vecka. Skillnad va? (Majoritetsbarn = en av alla barn som är ungefär likadana som alla andra. Minoritetsbarn = ett av de barn som är unika, som det inte finns så många av, som därför anses "onormala" eftersom det inte finns så många av dem. Jag tycker "unika barn" eller "minoritetsbarn" är mycket trevligare att säga och tänka).

Ursäkta den dåliga bildkvalitén, klicka på bilden så ser du den i större format.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…