Fortsätt till huvudinnehåll

Konstnärens läxa

Sonen fick en väldigt fin bok av sin mormor i julklapp. 52 berättelser som alla har ett gemensamt, nämligen att det aldrig är försent och att vi tillsammans kan förändra. Boken heter "Det är aldrig kört" och ges ut av Argument förlag. Googlade på förlaget och insåg att det är ett förlag som drivs i kristen anda. Själv är jag inte troende, men jag tycker att jag kan använda mig av många kloka tankar från alla religioner.


Jag och sonen har läst minst en berättelse per kväll sedan julafton och jag tänkte dela med mig en av alla berättelser här ikväll.

"Najda var den mest begåvade eleven på konstskolan. Genom hårt arbete, hängivenhet, fantasi och stor konstnärlig begåvning hade hon tagit sig igenom den hårda utbildningen och nu var hon snart färdig. 

- Nu återstår bara en lektion, sa hennes lärare en dag, din uppgift är att måla en tavla som ska bli ditt hittills mest framstående verk. 

Nadja arbetade dag och natt och till slut var tavlan färdig. detta var sannerligen hennes bästa verk. 

- Mycket bra, berömde läraren, ta nu tavlan till torget och häng upp den där så att alla kan se den, häng upp en skylt som berättar att du ställer ut ditt verk till allmän beskådande och att du vore väldigt tacksam om den som hittar ett fel i tavlan markerar det med ett kryss. 

Nadja gjorde precis som läraren sa och väntade sedan otåligt några dagar. Sedan skyndade hon till tåget, spänd av förväntan. Skulle hon ha klarat testet? Men hjärtat blev alldeles tungt i bröstet när hon fick syn på tavlan. Redan på långt håll kunde hon se att tavlan var alldeles överklottrad med kryss. Nu skulle hon helt säkert bli underkänd. 

Bedrövad återvände hon till skolan och visade tavlan för sin lärare. Denne sa inte så mycket utan bad Nadja göra en ny tavla, om möjligt ännu bättre än den förra. 

Den här gången arbetade Nadja ännu hårdare. Hon ville ju så gärna lyckas. Läraren berömde även den tavlan och förklarade att också den skulle ställas ut på torget, men den här gången skulle meddelandet bredvid tavlan vara lite annorlunda.

Nadja lyssnade på instruktionerna och skyndade sig sedan till torget. Där hängde hon upp tavlan tillsammans med en ny skylt. Också den här skylten uppmanade folk att märka ut eventuella fel, men nu fick åskådarna också chansen att korrigera felen med hjälp av penslar och färg som stod intill. 

Och tänk, när Nadja återvände några dagar senare hade ingen hittat ett enda fel. Glädjestrålande återvände hon till skolan och visade upp tavlan för läraren. 

- Du har nu lärt dig den sista läxan du behöver, sa läraren med ett leende och lärdomen är denna; det kommer alltid att finnas människor som bedömer dina verk. Den första tavlan var fylld med kryss eftersom många väldigt gärna vill vara med och tycka när de får chansen, även om de inte har några kunskaper i ämnet. Den andra tavlan var fri från kryss eftersom bedömarnas egen kunskap och skicklighet stod på spel. Så när du lagt ner din själ, din begåvning och ditt hjärta i ett verk - var din egen domare. Du ger verket dess värde - det kan världens betraktare aldrig ta ifrån dig. Glöm inte att detta också gäller när du själv ska bedöma någon annans livsverk."

Ur: "Det är aldrig kört" Argument förlag.

Det är så, som läraren försöker lära ut, att när du och jag tar kontroller på våra tankar och bestämmer vad vi tycker och känner som vi tar kontroll över vårt liv. Det kan upplevas som svårt, men det är vägen till att ta kontroll över vårt eget liv. Imorgon, om du gillade den här historien, kommer en ny historia. Jag tror redan nu att jag vet vilken det blir...

Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…