Fortsätt till huvudinnehåll

Nytt år - nya löften

Idag är dagen då svenskar startar nya liv genom att börja införliva sina nyårslöften - samt äter enorma mängder pizza!

Nyårslöften är, precis som läxor och betyg, bra - om man orkar leva efter dem. Om inte skapar de bara stress och ångest.

En vän jag känner tycker att det är jobbiga att åka och hälsa på sin pappa. Pappan vill att hon kommer, men ofta slutar besöken med att pappan gnäller och besöket lämnar en sur eftersmak hos min vän.

- Ibland tänker jag att jag aldrig vill hälsa på honom igen, säger min vän och fortsätter, hur jag än gör blir det fel, jag ger snart upp, han är bara dum mot mig.

Och jag tänker.

När du ser dig som ett offer som inte kan påverka, som blir behandlade på ett sätt du inte gillar, där du hamnar i situationer du inte tycker att du bemästrar - det är då du verkligen blir ett offer.

Om du istället ger dig själv mandat och tro att du faktiskt kan styra själv, att du kan påverka, att du då slutar tänka på dig själv som varande ett offer i alla de situationer du faktiskt inte är det - då kan du påverka ditt liv och styra ditt liv vem du än är och vad du än blir utsatt för.

Om du vänjer dig vid att se på dig själv som ett offer, då kan du inte heller förändra situationen. Om du istället börjar se på dig som en som kan styra skutan, då kan du också¨påverka, mer eller mindre. Mer än du tror.
Om du tänker på dig själv som en som har förmågor (precis som Spiderman) så får du större möjlighet att påverka dit liv till det liv du vill leva. 
Det sa jag till min vän. Nu ska det bli spännande att höra hur det går nästa gång hon hälsat på sin pappa:)

Jag vill passa på att berätta om Åsnan som vände på en situation hon hamnat i. (Historien kommer från boken "Det är aldrig kört").

"Det var en gång en bonde som hade en gammal mulåsna. En dag ramlade åsnan olyckligtvis ner i en tom brunn. Bonden blev ledsen, för han älskade den gamla åsnan. Men efter att noggrant ha undersökt möjligheterna att rädda åsnan ur den femton meter djupa brunnen förstod han att det skulle bli omöjligt. Hon satt fast nere på botten av brunnen. Trots att han avskydde att behöva göra det, insåg han att det mest barmhärtiga han kunde göra var att fylla brunnen med jord och begrava åsnan där hon stod. Det skulle förhoppningsvis bespara henne en del lidande. 

Bonden bad några vänner om hjälp och tillsammans började de kasta ner ett spadtag jord åt gången. När den gamla åsnan kände den första jordhögen träffa ryggen blev hon förfärad.

- Varför händer alla dessa hemska saker just mig? Först ramlar jag ner i den här brunnen och ingen kommer för att hjälpa mig. Nu försöker de glömma mig genom att begrava mig här. Jag skulle ha förstått att mittliv skulle sluta på detta ömkansvärda sätt. Aldrig har det hänt något bra i vår familj. PappaÅsna blev aldrig något att räkna med. Mamma Åsna gick på lugnande medel. Broder Åsna var den fulaste i sitt gäng. Varför, varför måste detta hända mig?

Men medan åsnan stod där på botten av brunnen och tyckte synd om sig själv fick hon plötsligt en lysande idé. Istället för att bara stå där och låta jorden begrava henne skulle hon i alla fall kämpa under sina sista timmar. Hon bestämde sig för att varje gång hon kände jorden träffa ryggen skulle hon skaka av den och kliva uppåt. Skaka av den och kliva uppåt. Skaka av den och kliva uppåt. 

Åsnan började göra detta. Oavsett hur trött hon var eller hur smärtsamt det var så fortsatte hon oförtrutet att skaka av och kliva uppåt, skaka av och kliva uppåt. Hon tvingade sig själv att inte ge upp. 

Tre timmar senare kunde åsnan triumferande ta klivet över brunnskanten och ställa sig säker mark igen. 

Samma jord som skulle begrava henne, räddade istället hennes liv. Allt tack vare hennes sätt att hantera sin svåra situation."

Ibland kan de där jordmassorna som kastas över din rygg upplevas så stora att du inte orkar skaka av dig dem, men du måste i alla fall ge det ett försöka...

Har jag något nyårslöfte, då? Jo, jag ska försöka göra mitt bästa det här året också och så ska jag försöka fortsätta utveckla tankar och förmågor. Och så kanske jag ska stänga av Facebook, bara för att ge mig tid att tänka och utveckla tankar och förmågor...

Har du något nyårslöfte?
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…