Fortsätt till huvudinnehåll

Igår räddade jag en medmänniskas liv

Rubriken kanske låter lite melodramatiskt eller dryg, men det var nog faktiskt så att jag, tillsammans med en medmänniska  förmodligen räddade livet på en annan medmänniska.

Igår råkade jag hamna mitt i en situation som handlade om liv och död. Liv och död, bara det, inget annat.

En människa som jag aldrig träffat förut blev väldigt sjuk och jag var den som var närmast. Ena sekunden stod personen upp. I nästa sekund blev hen väldigt dåligt, trillade till marken. Blev röd i ansiktet, sedan blå. Var inte kontaktbar, slutade andas.

Hjärtat hade slutat slå.

I det läget känner man sig väldigt liten, kan jag meddela. Men. Jag undervisar elever i HLR (hjärt-lungräddning) under idrottslektioner. Detta gjorde att jag, tillsammans med ytterligare en person gjorde det som behövde göras. För jag visste, visade det sig vad som skall göras i en sådan situation. Det satt i ryggmärgen efter att ha repeterat HLR många gånger.

Vi larmade ambulansen, vi behöll lugnet och kontakten med larmsjuksköterskan, vi började hjärtlungräddning direkt och fortsatte med det tills ambulanskillarna kom och tog över.

Jag tänker inte skriva mer om händelsen här, i respekt för personen som blev livshotande sjuk.

Det jag vill be dig som läser detta är att du, din sambo, din granne, din arbetskamrat, alla som har möjlighet och kan rädda liv ska anmäla er till en HLR-kurs. Att veta vad du ska göra när en medmänniska blir livshotande sjuk kan göra skillnad! Liv eller död. En minut, sedan kan det vara för sent fast det egentligen hade gått att rädda människan till livet.

Jag vet från och med igår att det jag lär ut faktiskt kan vara skillnad på liv och död, precis som jag sagt till mina elever, men aldrig egentligen tänkt att jag skulle vara med om. Du kan rädda liv om du vet vad du ska göra.

Personen vars liv hängde på en skör tråd igår - lever idag har jag fått höra och hen kan kommunicera!

Det känns så oerhört, fantastiskt stort för mig att tänka på. Att tänka på att hens familj får behålla sin förälder, sin livskamrat känns fantastiskt och jag kan bara ana hur fantastiskt det måste kännas för familjen som drabbades av sjukdom igår.

Vänta inte. Sök upp och anmäl dig och dina nära till HLR-kurs idag!

Imorgon kan det vara du som behöver ge HLR - eller som behöver få HLR.
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…