Igår skrev jag allmänt vad man menar med "exekutiva funktioner". Det är de exekutiv funktionerna som ofta sätter käppar i hjulet för människor med npf. Alla har vi mer eller mindre svårt med delar av dem. Det är först när man blir hindrad i sin vardag, som man kan börja prata om en funktionsnedsättning.
Impulskontroll är först på listan över EF. Tänkte därför skriva lite om den delen idag när barnen är på hundträning samt innebandyträning och maken ligger i soffan och har ont i ryggen...
Alla tappar vi, som sagt, kontrollen över våra impulser ibland. När vi är stressad, mår dåligt eller känner oss hotade är det lättare att tappa kontrollen och göra något "överilat". För människor med npf-svårigheter hänger ofta "svårt med impulskontrollen" som ett svart skynke över huvudet. Något händer - pang- man reagerar.
Vad kan man då göra när man vet att en person inte kan styra detta, på samma sätt som majoriteten människor i samhället har förmåga till?
Jo, genom att;
* förstå och så småningom acceptera att det är så och därmed inte skuldbelägga när det händer saker är viktigt.
* förstå vilka situationer, händelser, tider då risken är stor att det blir fel och försöka förändra dem.
* ge barnet en möjlighet att signalera om risken att det blir hotfullt och farligt finns. T ex ett ord, en bild, "tumme ner" eller liknande.
* lära barnet strategier för att "växla ner" och tänka en gång till när impulsen kommer, t ex "räkna till tio", ta fem djupa andetag, gå till ett annat rum, söka upp en vuxen.
* se till att barnet, som är inkluderad i klassrummet, är det både fysisk och psykiskt på så sätt att barnet finns i klassen, vid klasskamraterna, med en lärare nära som snabbt kan gripa in om något blir fel.
* förstå att det är våra handlingar, vi runt omkring som gör om barnet lyckas och inte tvärtom. Den här sista punkten är verkligen egentligen viktigast, för tips om hur man kan göra finns det massvis av, men om vi inte förstår att det är miljön runtomkring och vår förståelse för svårigheterna som hjälper eller stjälper en person som har svårt med impulskontrollen - så kommer vi aldrig vidare...
Nu måste jag gå och hämta Lillagubben "innebandyfantomen" från träningen så nu slutar jag för idag. Vill du som läser här fylla i med egna upplevelser och erfarenheter kring detta så gör GÄRNA det. Bloggen blir mycket mer läsbar när ni som läser här deltar aktivt (och ni är ju faktiskt flera hundra varje dag som går in och läser...)
Trevlig lördagskväll på er:)
7 kommentarer:
Pratade med särbon om just detta...miljön som är så viktig och hur man blir bemött...han satt som ett frågetecken...om inte ens närmsta kan förstå...hur ska vi då kunna be om förståelse ute i samhället, funderar jag....
Det är svårt med förståelse, har själv svårt att greppa mig själv och acceptera mitt sätt att vara. Jag tror det måste diskuteras mer, att förklara hur det är, kunskap är viktigt. Min familj vill generalisera bort mina problem, som samhället i stort vill, och det svider mest, att bli generaliserad till "normal"... Jag har önskat vara normal tills jag insåg att jag är speciell, på gott och ont, det var en tröst på något vis. Sen har jag turen att leva med någon som verkligen förstår och vill förstå. Det önskar jag alla...
Jag undrar bara om det här med impulsivitet bara avser ADHD-hyper?
Jag funderar om man med ADD också har brister i impulskontrollen när man hellre gör/tänker på andra saker än de man ska göra/tänka på...eller är det något annat?
Ex. "Kalle" sitter i skolan och ska göra ett arbete om något, han börjar men kommer igen vart för uppgiften är svår/tråkig och då gör/tänker Kalle ngt annat istället, något som dyker upp i tankarna. Men "Kalle" gör det inte i formen av att vara "hyper". Är detta brist på impulskontroll eller heter detta något annat?
Mia: Just svårt är det att till och med vi som finns i den absoluta närheten inte alltid förstår, så jag brukar också tänka så, att det kan verkligen inte vara lätt att förstå när man inte ser hela bilden, som när man är lärare eller fritidsledare, eller mormor, eller farfar eller annan förälder, eller snabbköpskassörska etc, etc, men vad underbart det hade varit om man förstod det:)
Till Anonym; vad härligt att du träffat någon som accepterar dig och älskar dig för just den du är - för du är ju unik:)
och till Anonym nummer två, visst är det så att det du beskriver också till viss del innefattas av impulsivitet, som att man börjar pilla med telefonen istället för att jobba med matten, eller hittar en annan grej som inte alls är relevant för det man håller på med. Visst är det så och visst ställer det till besvär och missförstånd/irritation hos dem som "drabbas" där behöver man också hitta lösningar och strategier som till viss del är de samma som dem jag nämnt. Sedan är ju de saker jag nämner inte heltäckande på något sätt. Det finns ju massvis av lösningar, det gäller bara att hitta de lösningar som passar rätt person.
Malene
Du kan förklara precis vad vi tycker. Känns skönt att få ord på våra känslor. Har ändå sedan jag såg din föreläsning känt att du pratar om min son. Känns gott att få bekräftelse på mina känslor och veta att det finns fler som vi....
Så bra att du skriver om detta Malene! Heja dej. Kram Rädda Mamman
Tack, Rädda mamman och kram till dig för att du är du:)
Malene
Monica; vad härligt att höra det du skriver. Tack för att du hör av dig och berättar!
Malene
Skicka en kommentar