Apropå det jag la ut på bloggen igår om stress så tänker jag att det kan vara skönt att läsa om "acceptans". I boken "Mindfullness i hjärnan" skriver Åsa Nilsonne om acceptans kring lidande och smärta som ju skapar stress:
"Smärta upplever vi när vi råkar ut för tråkiga händelser av olika slag. Lider gör vi när vi inte kan acceptera vår smärta. Och jag får påminna igen: att acceptera betyder inte att tycka om eller slå sig till ro med något utan att leva med och agera i den verklighet som är, inte i den vi önskade att vi levde i. Om jag får diabetes och inte kan acceptera detta, tråkigt som det är, kommer jag inte att kunna göra det jag behöver göra för att må så bra som möjligt. Att jag accepterar läget - min diabetes - gör att jag kan leva mitt liv på ett så bra sätt som möjligt, trots sjukdomen."
Hon är så klok, Åsa Nilsonne. För så är det naturligtvis. Om vi kan acceptera det som händer oss i livet, så får vi också ork att orka med och göra det bästa av den situation vi hamnar i. Det gäller alla människor, för det är ju så med livet att någon gång när vi kör där motorvägen så dyker det upp en älg eller något annat som skakar om vår tillvaro. Om vi kan acceptera det - inte ge upp - men acceptera så kan vi lättare komma vidare.
Som kbt-councellour träffar jag ibland föräldrar som inte kan acceptera - att de behöver acceptera sin situation och sitt/sina barns situation. Att acceptera en situation som är fullständigt åt helvete kan verka konstigt. Med acceptans tänker man ibland att man "ger upp", men det handlar inte alls om det. Det handlar om att acceptera det svåra, för att inte få pålagringar av jobbiga tankar och känslor. Om man kan acceptera så orkar man också kämpa vidare med det man behöver kämpa med.
Det var, förresten, en person som ställde den här frågan till mig; "Kan man bli lärare fast man har adhd?
Mitt svar är naturligtvis; Ja!
När du har accepterat dina svårigheter och när du har hittat strategier för hur du skall leva med dina svårigheter så kan du bli en jättebra lärare och en fantastisk tillgång till ett lärarlag och dess elever, även om du förmodligen får anstränga dig mer än dina kollegor, precis som du måste anstränga dig mer med allt annat i ditt liv...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar