Om mobbning

Pratade med en vän om mobbning idag och hörde om ett barn i min närhet som är utsatt, mobbad. Därför tänkte jag ta upp mobbning idag.  Aftonbladet skrev om ämnet i en artikel om mobbare som visserligen är fyra år gammal, men som fortfarande är läsvärd. Det är frustrerande - att vi aldrig lär oss, menar jag. Att vi aldrig blir klokare, att vi aldrig hittar strategier. Eller så gör vi det, men det går långsamt. 

På skolor i landet finns problemet ständigt närvarande och ändå, fast vi alla är helt överens om att det inte är acceptabelt, varken föräldrar eller lärare finns det utsatta, sorgsna, deprimerade, mobbade barn med magont på alla skolor i hela landet. Barn mobbas (och vuxna också för den delen) varje dag, i vårt avlånga land, på vårt runda klot. Mobbas och skadas så djup att det sätter spår för resten av livet hos många.

Det konstiga är att om du ställer nedanstående frågor till vilken vuxen som helst: 

1:- Tycker du att det är okej att mobbas? och 2: s- kulle du ingripa om du såg någon bli mobbad?"

Så blir svaren så gott som alltid; "Nej", på fråga 1 och "ja" på fråga 2.

Ändå pågår mobbning varje dag. Varför?

Jo, mobbning är ju en värderingsfråga. Om du anser dig mobbad av mig, men jag anser att jag inte mobbar dig, bara inte vill vara med dig. 

Är du mobbad då?

Ett barn som upplever sig vara mobbad - är mobbad vare sig vi sett det som händer eller inte. Vi vuxna ser inte allt, men måste kompensera det genom att ta barnets känslor på allvar. 

Många svarar nej på den frågan. Många föräldrar ställer frågan till sina barn, "gjorde du si eller så mot henne", dottern eller sonen tittar upp med änglaansiktet och säger näpet "neej, verkligen inte". Och då är det ju så. Mitt barn mobbar inte! När föräldrar inte inser att ens barn är dum mot andra barn så har skolan svårt att förändra. Om vi kan skilja på 

Så fortsätter mobbningen. För på skolan ser lärarna bara det som finns ovanför ytan, men isberget under ytan ser man inte/väljer man att titta bort ifrån.

Så fortsätter mobbningen, för att vi inte ser vår egen del i den, för att vi inte tar ansvar för andras barn utan sätter vårt eget och vårt barns rätt att vara som den är framför de utsatta barnets rättighet att slippa gå till skolan med en sten i magen, beredd att återigen bli utsatt, bli mobbad.  Och för att vi inte inser att den som blir mobbad, som signalerar att den är mobbad - är mobbad och måste få hjälp, vad vi runt omkring än sett och uppfattat.

Förresten kommer Friends att ha en heldag kring npf och mobbning i Göteborg i vår. Det blir en upprepning av dagen som hölls i Stockholm i höst. Jag var med och kommer att vara med och föreläsa på den dagen. I Stockholm var det mycket matnyttigt som sas och jag antar att det kommer bli lika bra i Göteborg!