tisdag 31 maj 2011

Specialskolor

Jag blir inbjuden till en av Göteborgs stads (inom Efus verksamhet) specialskolor, eller resursskolor, kanske jag skall skriva. Gathenhielmsskolan heter skolan dit många barn och deras föräldrar med npf gärna hade sökt sig, tror jag. Jag träffar fyra av skolans lärare. Ulla visar mig runt och man bjuder på hembakt. Eleverna, som går på högstadiet, är 13 stycken den här terminen.

Förutom de 13 elever på på skolan finns ytterligare en grupp som kallas för "Flexgruppen på skolan. I den gruppen går elever som inte varit i sin vanliga grundskola på länge eller väldigt länge. Man börjar med korta dagar, bara för att ge barnen glädjen tillbaka.

Ulla visar mig runt på skolan. Jag ser konstverk som eleverna gjort.



Vi sätter oss i Flexgruppens klassrum. Här känns det som min dotter skulle kunna lyckas. Nu får ju hon så mycket stöd från skolans specialpedagoger, men det jag saknar är den där tillhörigheten, att få känna att "jag duger, jag räcker till, jag är okej". Barn med särskilda behov skall gå inkluderat i vanliga grundkskoleklasser, men det kan inte drivas till vansinnets rand. Det kan inte vara så att barn med särskilda behov skall gå inkluderat, bara för att man inte har lust att betala för dem på en annan skola. När grundskolan inte fungerar så måste det finnas sådana här alternativ, med kunniga och dedikerade lärare, som fångar upp, stöttar och hjälper barnen upp till ytan igen.

För dig som bor i göteborgsområdet, som har ett barn där det inte fungerar, gå in och titta på den här sidan och för dig som jobbar med barn med npf gå in och läsa också, kanske kan du titta förbi på ett studiebesök och kanske kan du tipsa något barn om verksamheten.

Fysisk inkludering är ofta bra, men leder tyvärr ibland till social exkludering och misslyckanden. Vi måste våga testa andra vägar i de läget. Gathenhielmskolan är ett alternativ.
Ulla och hennes kollegor, Annika och Åsa på Gathenhielmsskolan samt Flexgruppen.

6 kommentarer:

Anonym sa...

Finns det chans för dottern att gå där? Det låter ju super!

Livet är långt. Inkluderas hinner hon med om hon väljer att det är viktigt. Men allra viktigast tror jag, liksom du, är att hon tjänar så mkt mer på att få höra till och känna sig som den bra tjej hon är.

Ulrika sa...

Spännande!

Anonym sa...

Jag tror inte på inkludering i vanliga skolor för alla barn och till varje pris. Om det hade funkat för våra barn att gå där så skulle inte specialklasser behövas. Men nu är det faktiskt så att för de barn där den vanliga skolan inte funkar eller räcker till, så måste det finnas andra alternativ, som specialklasser med specialkompetens utöver det vanliga. Där det finns "spegelbilder" för våra barn att spegla sig i och där kraven anpassas efter individen. Utifrån det jag har läst på din blogg så tror jag att det bara skulle vara välgörande för din dotter att få byta till en specialskola och att få chansen att känna att hon duger som hon är och att få träffa andra som har liknande "lättheter".

/Fredetta

malene larssen sa...

Hej Islin. Jag tänkte nog inte på min dotter i första hand utan på alla barn som inte kommer iväg till skolan. Jag tänker att hon börjar i nian nästa år så det blir för kort om tid att flytta henne och som jag sa innan, specialpedagogerna på hennes skola gör ett väldigt bra jobb så jag kan egentligen inte klaga på annat än att hon inte har kompisar...

Anonym. Jag tror inte heller på inkludering i alla lägen, som jag skriver i mitt inlägg och som jag snart kommer att skriva om i andra medier, men jag tror att man skall försöka och se om det funkar, för gör det det så är ju det bra. När det gäller min dotter så läs kommentaren till Islin här ovan.
Malene

Anonym sa...

"vanliga" skolan skulle fungera fint för barnen, om de bara anställer rätt personal och satsar på dessa barn, som behöver mer hjälp. har tyvär dålig erfarenhet från skolan med mitt ena bar. autism mm. -utagerar istället för att prata i olika svåra situationer. OCH oftast UTAN stöd hjälp på skolan/fritids!

malene larssen sa...

Tyvärr är min erfarenhet av skolan och pedagoger både som lärare och som förälder till ett barn med npf-diagnoser att det inte är lätt att få tag på "rätt" personal. Tyvärr för att man satsar alldeles för lite på utbildning i området på lärarhögskolorna.

Kan man få ångra sig?

- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare.   - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...