"Familjeklass" - jag vet inte riktigt jag...

 Jag sitter och förbereder utskick till kommande föreläsningar då jag stöter på den här texten från en skola i Falkenberg. Jag vet inte vad jag skall säga om själva upplägget. Det kanske är bra, vad vet jag, egentligen. Men när jag kommer till delen som jag förändrat till fetstil, så blir jag mycket tveksam till upplägget. Dessutom menar man att man inte behöver veta orsaken till att ett barn har problem. Jag anser att det är mycket viktigt att man känner till orsaken till ett problem eftersom man inte kan behandla problemet/hjälpa personen innan man vet vad som orsakar problemet. Tänk själv ett barn är med på fotbollsträning men efter ett tag orkar inte barnet springa. Vad gör man då lämpligen? Tar reda på problemet för hur kan man annars veta hur man skall hjälpa bäst (astma, lungsjukdom, hjärtsjukdom, fetma, trötthet, etc etc), tänker jag. Och skall rätt vara rätt så tycker nog jag att eleven också skall få sätta poäng på läraren och sina föräldrar... Vad tänker/tycker ni?

Här kommer texten som jag hämtat från en skola i Falkenbergs kommun:


Familjeklass – en kort presentation.


Bakgrund.

Marlborough Family Education Center i London började för 25 år sedan att arbeta med familjer i en skolkontext. De utvecklade en modell där man tar hjälp av föräldrarna för att förändra barnens beteeenden. Familjeklassen blir en plats för förändring där modeller skapas som kan bäras vidare. Att föräldrarna själva är delaktiga i förändringen är förutsättningen för att den skall bli varaktig. Helsingörs kommun arbetar sedan 2003 med Familjeklass. Modellen hämtades från Marlborough Family Education Sevice och Familjeklass finns nu på 10 av kommunens skolor.


Teorier.

Modellen bygger på systemteori. De teorier som särskilt nämns är Salvador Minuchins strukturella terapi, lösningsfokuserat förhållningssätt samt Milanogruppen.
Den lösningsfokuserade teorins tanke är att man inte behöver känna till ett problems orsak för att hitta en lösning. Personen äger själv lösningen och stora problem kräver inte stora lösningar. Man har focus på mål och på framtiden. Vad ska vara annorlunda? Viktiga principer är: Om det inte fungerar...gör det inte. Om det fungerar...gör mer av det.
Milano-gruppens modell har focus på relationer och kommunikationsmönster. De ser det som viktigt att komma bort från orsak - verkans  - tänkande och istället föra cirkulära resonemang (handlingseffekt). Det finns inga enkla samband utan allting hänger samman med allting. Att påverka någon del i ett skeende ger effekt på hela systemet.


Arbetssätt.

Familjeklass riktar sig till elever som inte utnyttjar sin potential och sina kompetenser. Målsättningen är att lära sig att bli en bättre skolelev. Rent praktiskt går arbetet till så att elevens klasslärare tillsammans med elev, förälder och familjeklasspedagog formulerar högst fyra mål för eleven. Dessa mål kommer sedan att poängbedömas på en skala från 1-4, där 1 och 2 är underkänt men 3 och 4 är godkänt. Målen skall vara skolrelaterade men inte rena kunskapsmål. De ska istället handla om elevens uppträdande och ansvarstagande. Genom att målen poängbedöms blir förändringarna mätbara.
När familjeklassperioden startar kommer föräldern till skolan och är med sitt barn två halvdagar i veckan. Detta pågår under 12veckor. Föräldern och eleven befinner sig då i en särskild lokal tillsammans med andra elever och föräldrar. Ett lämpligt antal elever är ca. 7-8 stycken. Det är föräldern som arbetar tillsammans med sitt barn utifrån det skolarbete som läraren har planerat och det är också föräldern som har ansvar för sitt barn i Familjeklassen. De båda familjeklasspedagogernas uppgift är att ge återkoppling på samspelet mellan föräldrar och barn. Fokus ska ligga på positiva inslag i samspelet. När föräldern är i skolan är det han/hon som ger poäng efter dess prestationer. Övrig skoltid följer eleven sitt ordinarie schema och blir då bedömd av skolans pedagoger.
Varje förmiddag i Familjeklassen avslutas med en utvärdering då alla deltagare sitter i en ring och alla elever får redovisa sina poäng på sitt arbete. Här ges tillfälle för föräldrarna att ge varandra återkoppling och även tips och råd angående hur man kan lösa olika situationer både i skolan och hemma.
Efter sex veckor i Familjeklassen hålls ett möte med klasslärare, familjeklasspedagoger, föräldrar och elev där elevens  prestationer presenteras med hjälp av ett diagram. Målsättningen är att minst 80% av målen ska vara poängsatta med 3 eller 4 efter det att de 12 veckorna är genomförda. Vid mitt-utvärderingen är det möjligt att göra förändringar i de uppsatta målen. Parallellt med Familjeklassen har föräldrarna egna träffar tillsammans med familjeklassens pedagoger, vid ett tillfälle i veckan. Föräldrarna ges då möjlighet att diskutera saker ur ett vuxenperspektiv, utan att barnen är närvarande.


Värdegrund.

Familjeklassens värdegrund är mycket tydligt: Det är föräldrar som ansvarar för sitt barns uppfostran och det är viktigt att de axlar sitt ledarskap. Familjeklassen skapar rum för samarbete, stärker föräldrarnas auktoritet och barns positioner som elever. Deltagande i Familjeklass är frivilligt och föräldrars val att inte deltaga bör visas respekt. Det ska råda öppenhet kring Familjeklassen, verksamheten bör vara väl känd på skolan och föräldrarna bjuds in till alla möten som rör eleven.

Kommentarer

Hege F. sa…
Hm, for meg synest det som om denne modellen vil funke bedre for å engasjere foreldre (der foreldre sitt engasjement måtte mangle), enn for å faktisk endre barnets atferd (beteende) og innsats.

Prinsippet er logisk: "Om det inte fungerar...gör det inte. Om det fungerar...gör mer av det.". Jaha. Det er ei glimrande rettesnor for å evaluere, og fungerer sikkert superbra om det du forsøkte verka. Då er det berre å pøse på med meir. Men det er til NULL hjelp når det du har forsøkt ikkje fungerar. For korleis skal du vite kva som skal vere NESTE strategi å teste ut?

Årsaken til at det er så viktig å vite noko om kva som er årsaken til at barnet har eit problem, er at det er viktig (saman med barnet) å bygge ei verktøykasse av fungerande strategiar. Og dessutan at nokon skal ha evaluert desse verktøya før deg, slik at du slepp teste alt for å sjekke kva som kunne tenkast å fungere. Så slepp ein å jobbe i blinde.

Då mitt barn fekk diagnosen asperger, kom den pedagogiske støttetjenesta (seinare BUP) med ei rekke forlag til 'verktøy'. Fordi dei veit kva problem som pleier å oppstå, kan dei og seie noko om kva for verktøy vi kan tenkast å trenge. Dei kan rettleie (handlede) oss om bruken (Kanskje vi gjorde feil? Kanskje ville det fungert om vi gjorde det på eit anna sett?). Og til DET trengst det inngåande kunnskap!
Anonym sa…
Hej Malene mfl,

Nej denna skola tror jag inte alls på. Skulle inte vilja ha något av mina barn där.

Är generellt negativ till betygsättning. Trots att jag själv gick ut med 4,8 tyckte jag det var hemskt och hade gärna varit utan. Har aldrig kommit ifrån känslan att man utvärderas som person.

Tror på empati, glädje och nyfikenhet som grund för lärande. Tävling kan vara bra för vissa, att tävla mot sig själv då, inte andra.

Kanske menar de att man inte måste älta eller gräva i saker för att hitta en lösning på ett problem, typ inte psykoanalys utan mer pang på KBT? Det håller jag med om i så fall. Men jag tycker liksom ni att det är viktigt att veta så mycket som möjligt om ett barns styrkor och svagheter för att kunna bemöta på ett schysst sätt. Vad som är en bra lösning för ett barn kan vara direkt skadligt för ett annat.

Hej hej
Anja W
Anonym sa…
O. Jag ska läsa den här texten några fler gånger, noggrant. Vi får se om min spontanta reaktion kvarstår. Jag känner att när ord som bedömning, potential, kompetens, underkänd och prestation bakas ihop i en text tillsammans med föräldraauktoritet, axla sitt ledarskap och ansvara för sitt barns uppfostran, då ser jag rött. Men eftersom jag, som jag skrivit i en annan kommentar, vinnlägger mig om att försöka se på saker ur flera perspektiv, ska jag läsa igen... och igen... så får vi se om jag hittar något jag gillar. Hittills gör jag det nämligen inte. /Hanna (som inte menar att vara anonym, men som inte vet hur jag annars ska skicka kommentar)
Jag fick klåda över hela kroppen när jag läste om klassen. Jag tror inte på bedömning och betysättning, känns som en tillbakagång till 40-tal eller något. Nej, jag tror på beröm och uppmuntran för alla barn, men kanske finns det ett eller annat barn som trivs ifamiljeklassen, fast jag undrar jag...
Anonym sa…
Malene, apropå ingenting. Visst skrev du någon gång, någonstans att du hade jobbat på Bräcke östergård? Kul i så fall. Där jobbade min mamma som sjukgymnast några år på 70-talet och vi bodde på Corneliusgatan på Hisingen. :)

Anja
Anonym sa…
Läste inte så ingående men mitt första intryck var att man i texten utgått i från ett normativt perspektiv..att man har förväntningar på alla barn som "det kompetenta barnet". Passar inte alla, en mycket snäv kostym skulle jag vilja påstå. Jag avfärdade det mesta som önsketänkande som i realiteten inte kan omsättas i praktik.
Anna sa…
På BUP i Ystads kommun har vi nyss genomgått ett Multifamily-projekt, en ny satsning som jag tror har sina rötter i ovanstående idé, även om återkopplingen till skolan inte är inarbetad än.

Tre dagar i veckan, sex timmar om dagen träffade vi BUP-teamet i en vindslägenhet på BUP, tillsammans med andra familjer: Övningar, lekar och målformuleringar och framför allt; råd och delade erfarenheter föräldrar emellan. Vi är mycket nöjda och hade hoppats att fler kommuner kunde satsa på detta som ett första steg (av flera) efter en ADHD-diagnos.
malene sa…
Hej Anna. Jag blir jättenyfiken på det du berättar och hoppas att "familjeklassen" fungerar på ungefär samma sätt som du beskriver er erfarenhet av liknande verksamhet. Det är ju precis det som många föräldrar skriker efter att dels få stöd, råd och hjälp, strategier för hur man hjälper sitt barn att fungera på ett sätt så att det lyckas och också att träffa andra föräldrar och barn med liknande svårigheter/erfarenheter. Jag vände mig framförallt mot att betygsätta barnets beteende och att barn som ofta har lätt att misslyckas kanske fortsätter att misslyckas, men att det dessutom blir siffror på misslyckandet.
Du får hemskt gärna berätta mer om verksamheten som BUP bedriver i Ystad. Det låter väldigt intressant, tycker jag och jag är säker på att fler föräldrar och proffesionella vill höra mer om det. Mejla mig gärna eller skriv här så förmedlar jag det på ett eget inlägg till alla som är intresserade.
Malene

Populära inlägg