Lillagubben "vann lite mark" idag

Idag kom båda mina yngre barn till skolan i tid. På grund av den nya utredningen på BNK (barn neurologiska kliniken)så måste dottern vara på skolan under förmiddagen. Måste hon, så måste hon. Hon visste inte, men jag visste och då gäller det att lägga in alla växlar man har för att få det att funka. Som att prata om det redan igår.
-nu skall vi försöka se till att du kommer till skolan varje dag den här sista veckan.
Extra god frukost, extra omsorg, prat om studentfirandet vi ska på imorgon och skjuts med bilen de 300meter det är till hennes skola. Om du frågat mig för tio år sedan hur jag tänker kring föräldrar som kör sina barn till en skola som ligger 300 meter från huset - då hade du inte fått samma svar av mig som jag ger idag... Ibland behöver vissa barn det för att komma iväg. Ibland räcker inte ens det...
Lillagubben fick åka med, för som han säger;
- Det är ju onödigt att du först cyklar med mig och sedan cyklar hem för att köra xx, då är det bättre att jag kommer lite sent!
Jag och Lillagubben var först ut till bilen. Jag satte mig i förarsätet. Lillagubben öppnade dörren till passagerarsätet fram och frågade, som vanligt, om han fick sitta fram, vilket han inte brukar få. Den här gången sa jag "ja", vilket fick Lillagubben att stirra på mig med förvånade ögon och vidöppen mun i, säg, tre jäääääättelånga sekunder, innan han kopplade.
- Oooh, jeeee, kom det spontant samtidigt som Lillagubben slängde sig in i framsäger. Dottern kom. Hon som alltid brukar sitta fram. Hon tyckte att historien och "ooohjeeeeet" var så kul att hon nöjd och glad satte sig ibaksätet. Vi åkte. Barnen kom tre minuter sent till skolan.För min dotter är det faktiskt lika bra som att komma exakt i tid...
Nu sitter jag här och njuter av att allt gick så bra. Dricker mitt te. Lyssnar på regnet. Det är lugnt i Göteborg idag.