Så olika liv
- Du fick bara positiva utlåtanden, du var godkänd i alla ämnen, kvittrar en mamma på Lillagubbens skolgård.
- Vad bra, svarar hennes dotter.
Mamman, fortsätter;
- Hur kommer jag ut från skolgården?
Jag sitter på bänken, vid staketet och håller hundarna sällskap när jag väntar på att Lillagubben och hans fritidsgrupp skall komma från skogsutflykten när jag hör samtalet.
Jag häpnar. Tänk, det finns familjer där föräldrarna så sällan är på barnets skola att de inte vet var i staketet utgången är, vars barn dessutom har "alla ämnen godkända". Tänk, vad livet kan vara olika, även om vi går på samma skola, bor på samma gata...
- Vad bra, svarar hennes dotter.
Mamman, fortsätter;
- Hur kommer jag ut från skolgården?
Jag sitter på bänken, vid staketet och håller hundarna sällskap när jag väntar på att Lillagubben och hans fritidsgrupp skall komma från skogsutflykten när jag hör samtalet.
Jag häpnar. Tänk, det finns familjer där föräldrarna så sällan är på barnets skola att de inte vet var i staketet utgången är, vars barn dessutom har "alla ämnen godkända". Tänk, vad livet kan vara olika, även om vi går på samma skola, bor på samma gata...
Kommentarer
(Det där med att kommentera, trycker man en två-tre gånger på knappen Skicka kommentar så kommer det till slut upp rutan där man fyller i koden och sedan går det iväg, men man får trycka flera gånger.)
Efter L:s diagnos är jag mer än någonsin noga med att alltid se händelser ur flera olika perspektiv, att alltid försöka tro att det finns skäl eller anledningar till att saker inträffat. Att alltid tänka att jag inte vet vilka ryggsäckar folk bär på, att inte döma "utan att ha vandrat en mil i dina mockasiner...". "Mamma!", säger L irriterat när jag försöker förklara varför en klassis sagt eller gjort något dumt, "måste du ALLTID se det goda i alla människor!? Jag tycker att det är JOBBIGT!!!".
Ja. Det måste jag.
Hanna: jag tänk
Ker som du att människor sällan säger saker för att vara dumma. Om min dotter inte haft sina svårrigheter, utan jag haft två barn som flöt igenom skolan (som Lillagubben gör) då hade jag inte förstått någonting av de här svårigheterna, det är jag väl medveten om. Och du Hanna, tänk på ett sätt, vad vi missat mycket av kunskap, klokhet, förståelse, empati, upplevelser etc i livet!
Kram till er båda.
Malene