Apropå Sanna Lundell

Vi är duktiga på att utgå ifrån facit, vi människor. Ett facit som utgår ifrån oss själva. Hur många gånger har du inte hört eller sagt själv för den delen "så skulle jag aaaaldrig gjort" eller "jag förstår inte hur man kan gööööra så, nähe det hade jag då inte gjort". Vi är duktiga att jämföra oss med andra och för det mesta går jämförelsen ut på att jag som jämför gör rätt och den jag jämför med gör fel/tänker fel/är fel.

Men det finns inte ett sätt att göra en sak på, det finns massor av sätt. Ditt sätt att leva på är rätt så länge som du trivs med det och så länge du inte skadar någon av det. Mitt sätt att leva är rätt så länge jag trivs med det och så länge jag inte skadar någon.

När människor är annorlunda/har svårare för saker/gör saker annorlunda så är det fritt fram för människor att tycka, tänka och lämna "facit" för hur man egentligen borde vara/göra.

Men om jag inte har gått i dina skor och du inte har gått i mina så vet vi ju inte, vi kan ana, men vi vet inte. Tänk om Sanna Lundell och alla andra människor med åsikter om människor med npf, om att bara de skärper sig eller bara föräldrarna skärper sig, kunde förstå det. Då hade livet, som ju ändå ofta är svårt och tungt för människor med adhd/add/aspergers/autism blivit lite lättare att leva, man hade blivit lite mindre ifrågsatt och fått lättare att "andas".