söndag 14 augusti 2011
Sanna Lundells kolumn i Aftonbladet
Läs den här och säg gärna vad du tänker och tycker. Jag blir mest ledsen och uppgiven, för visst finns det säkert några föräldrar som "skyller" på diagnos (även om inte jag träffat någon), men Herregud, de allra flesta av oss föräldrar (med eller utan diagnoser själva) till barn med npf-diagnoser anstränger oss oerhört mycket för att få vardagen att fungera för våra barn, med eller utan medicin.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
1 kommentar:
Det känns som om Sanna har lärt sig argumentationsteknik från Sverigedemokraterna. Lite hopblandning av ämnen här (diagnoser och medicinering), lite luddig statistik där (dubbelt så många medicineras för ADHD säger hon, men inte ett ord om att det kanske är så många som behöver den medicinen), några laddade ord för att ge luddigheten sken av att vara något verkligt (diagnoshets, överdiagnostisering). Och som grädde på moset lite konspirationsteorier om läkemedelsbolag och föräldrar.
Det är tråkigt när ett så allvarligt ämne, som verkligen behöver studeras ingående av kompetenta människor, släpas omkring av tidningskolumnister som bara är ute efter att provocera.
Skicka en kommentar