För ett tag sedan blev jag intervjuad av en journalist som arbetar för tidningen SIL. Artikeln är nu gjord och den är verkligen läsvärd tycker jag. Till artikeln om min dotter och det personliga perspektivet av ADD och npf-diagnoser så finns en artikel med Svenny Kopp och sedan en artikel där tre olika läkare fått ge sin syn på varför man inte använder sig av ADD-diagnosen, samt varför man gör det. På BNK, där min dotter är utredd/utreds finns en uppfattning bland några läkare att ADD-diagnosen inte bör användas. På andra ställen finns uppfattningen att ADD-diagnosen bör användas och då kanske framförallt för att ADD är så vitt skillt från ADHD i vilka svårigheter/lättheter en person kan ha. Jag tycker att hela den här artikelserien är mycket väl värd att läsa och att diskutera också. Är det de här "bråket", att man inte kan enas kring vad man skall kalla de svårigheter som bland annat min dotter har, som gör att så få människor känner tilll svårigheterna och diagnosen?
Artiklarna kan du hitta här. Skrolla ner till sidan 50 så kommer artikeln om mig och efter det faktaartikeln med Svenny Kopp. Efter det kommer diskussionen om ADD. Mycket intressant, tycker jag, att läsa detta och lite förklarar det kanske varför ADD hittills inte blivit tillräckligt uppmärksammat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
1 kommentar:
Intressant läsning! Artikeln om Mika var välskriven.
Det är skillnad på ADD och ADHD (det vet jag som har 2 barn varav ena har ADD och det andra ADHD) och jag tycker det bör benämnas ADD om man har det.
Det som jag reagerar på i intervjun med Svenny Kopp är att när hon berättar låter det som att det bara är flickor som har ADD. När jag gick ADD-föräldrautbildning på ADHD-center var det mist lika många pojkföräldrar. Det kändes som att det var ännu svårare att förstå pojkarna som bara satt tysta och inte störde någon men som ändå inte fick någonting gjort än flickorna. Det är ju precis så som det varit tidigare när man pratat om ADHD, då har man bara utgått från pojkars beteende och inte förstått sig på flickorna. Det har ju med vår invanda uppfattning av pojkar/flickor att göra. På så sätt kan det ju vara bra att bara kalla det ADHD och se benämna det med de 3 undergrupper som finns.
Men ett som är säkert är att det behövs mer kunskap kring ADD. En artikel + din bok var min introduktion till ADD, jag hade aldrig hört talas om det tidigare.
Skicka en kommentar