Olika människor
Ibland träffar jag människor som på olika sätt signalerar att min dotters funktionsnedsättning inte finns.
Det är oerhört kränkande för mig.
Tänk dig själv. Du har ett barn som föds med, säg, ryggmärgsbråck. Barnet kan inte gå. Du ser det och du förhåller dig till det. Läkarna ger ditt barn den bästa behandlingen hon kan få. Lärarna likaså.
Hon får hjälpmedel. Ändå. Hon kan inte gå, hur gärna hon än hade velat. Du lägger ner mycket tid på att hjälpa henne. På att stödja henne. På att styrka henne. På samtal till olika instanser. Du lägger ner så mycket tid på det barnet att det andra barnet/barnen i familjen inte får så mycket tid de skulle behöva egentligen.
Så träffar du människor som säger eller visar med kroppsspråk att allt bara är påhittat. Av dig. Att du är en dålig mamma. Om du var en bättre mamma - så hade barnet aldrig haft några svårigheter.
Det är oerhört kränkande både för mig och för min dotter.
Fortfarande är det så för mig.
Fortfarande är det så för många familjer i Sverige. I världen.
Det är familjer där en eller flera familjemedlemmar har en npf-diagnos.
Det är mer sällan nu.
Men.
Fortfarande stöter vi på de fördomarna.
Man blir kränkt.
(Jag lovar att skriva ett gladare inlägg imorgon, men just ikväll behövde jag skriva av mig lite).
Det är oerhört kränkande för mig.
Tänk dig själv. Du har ett barn som föds med, säg, ryggmärgsbråck. Barnet kan inte gå. Du ser det och du förhåller dig till det. Läkarna ger ditt barn den bästa behandlingen hon kan få. Lärarna likaså.
Hon får hjälpmedel. Ändå. Hon kan inte gå, hur gärna hon än hade velat. Du lägger ner mycket tid på att hjälpa henne. På att stödja henne. På att styrka henne. På samtal till olika instanser. Du lägger ner så mycket tid på det barnet att det andra barnet/barnen i familjen inte får så mycket tid de skulle behöva egentligen.
Så träffar du människor som säger eller visar med kroppsspråk att allt bara är påhittat. Av dig. Att du är en dålig mamma. Om du var en bättre mamma - så hade barnet aldrig haft några svårigheter.
Det är oerhört kränkande både för mig och för min dotter.
Fortfarande är det så för mig.
Fortfarande är det så för många familjer i Sverige. I världen.
Det är familjer där en eller flera familjemedlemmar har en npf-diagnos.
Det är mer sällan nu.
Men.
Fortfarande stöter vi på de fördomarna.
Man blir kränkt.
(Jag lovar att skriva ett gladare inlägg imorgon, men just ikväll behövde jag skriva av mig lite).
Kommentarer
Och du vet.
Att du är en underbar mamma!
Håll huvudet högt!
alls
och sitter i mer än länge gör de
när det är som värst
storkramen
Samtidigt är det så tragiskt att en person utan några som helst kunskaper kan få en att känna sig som en dålig mamma. Jag brukar försöka visualisera att jag slänger den negativa energin(orden, känslan)över axeln. Förbi och bort!
Du är en fantastiskt mamma och det vet du :)
Kram
MizzLiz
Men det er vanskeleg å stå imot, særleg når ein er trøytt og sliten og ikkje synest ein strekk til. -Og der er ein jo det meste av tida...
*Kram*
Därför är det så skönt att träffa andra föräldrar som har barn med NPF. Jag har precis hittat till din blogg o. besöker den gärna igen. Jag kan relatera till det du skriver.
Har själv en blogg där jag skriver om våran vardag med NPF.