Slarvigt?

Vi satt på ett möte med proffs, jag och maken. Vi pratade om dottern, om hennes svårigheter. -

- Det är svårt att förstå att hon har det så svårt, trots att hon får så mycket hjälp av er hemma och i skolan, sa någon av dem.

De är duktiga och empatiska de flesta vi träffat. Men ibland undrar jag. Som den gången då en specialpedagog på en utredningsenhet, efter att ha varit i dotterns skola, säger;

- Hon ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hon skrev slarvigt, hon satt lite slarvigt, hon tjattrade med andra...

Slarvigt?

Det är ju liksom det som är en av svårigheterna, finmotoriken.

- Hon skriver INTE slarvigt. Hon KAN inte skriva "snyggare", fast hon skulle vilja!

Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite vad vi tänker. Istället för att säga att någon som har svårt med finmotoriken, skriver slarvigt. Kan man ju liksom säga; "hon har svårt med finmotoriken för man kan se att hon har svårt att forma bokstäver som de flesta barn i hennes ålder klarar av". När någon har svårt att sitta still, med rak rygg och hela tiden måste prata med någon så kan man ju i stället säga att; "hon har svårt att koncentrera sig och kanske är det därför hon inte kan sitta still och vara koncentrerad på sina uppgifter istället för att prata med de andra i rummet".

Det är skönt att de flesta som är "proffs" inom npf-området inte tänker som specialpedagogen på utredningsenheten.. De flesta som vi träffar inom skolans värld och utredningsvärlden är sådana som jag mer än gärna bjudit hem på en kopp kaffe för att prata mer med - om npf, men också om allt som rör livet. Förstående och empatiska människor, nästan alltid. Det är skönt.

Idag skall jag lära mig mer om KBT. Det blir kuuul.

Godmorgon!