Fortsätt till huvudinnehåll

Slarvigt?

Vi satt på ett möte med proffs, jag och maken. Vi pratade om dottern, om hennes svårigheter. -

- Det är svårt att förstå att hon har det så svårt, trots att hon får så mycket hjälp av er hemma och i skolan, sa någon av dem.

De är duktiga och empatiska de flesta vi träffat. Men ibland undrar jag. Som den gången då en specialpedagog på en utredningsenhet, efter att ha varit i dotterns skola, säger;

- Hon ansträngde ju sig inte för att skriva fint även om jag tittade på, hon skrev slarvigt, hon satt lite slarvigt, hon tjattrade med andra...

Slarvigt?

Det är ju liksom det som är en av svårigheterna, finmotoriken.

- Hon skriver INTE slarvigt. Hon KAN inte skriva "snyggare", fast hon skulle vilja!

Det är ju så att "värdeladdade" ord skvallrar lite vad vi tänker. Istället för att säga att någon som har svårt med finmotoriken, skriver slarvigt. Kan man ju liksom säga; "hon har svårt med finmotoriken för man kan se att hon har svårt att forma bokstäver som de flesta barn i hennes ålder klarar av". När någon har svårt att sitta still, med rak rygg och hela tiden måste prata med någon så kan man ju i stället säga att; "hon har svårt att koncentrera sig och kanske är det därför hon inte kan sitta still och vara koncentrerad på sina uppgifter istället för att prata med de andra i rummet".

Det är skönt att de flesta som är "proffs" inom npf-området inte tänker som specialpedagogen på utredningsenheten.. De flesta som vi träffar inom skolans värld och utredningsvärlden är sådana som jag mer än gärna bjudit hem på en kopp kaffe för att prata mer med - om npf, men också om allt som rör livet. Förstående och empatiska människor, nästan alltid. Det är skönt.

Idag skall jag lära mig mer om KBT. Det blir kuuul.

Godmorgon!
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…