Jag läste i tidningen häromdagen om USA "bästa" kryppskytt. Han hade varit så duktig att han dödat MINST 244 människor. Det var vad marinkåren kunde räkna till - men det kunde vara fler... Killen som skjutit ihjäl minst 244 människor berättade att han tvekade den första gången han fick grönt ljus för att skjuta ihjäl en annan människa, men sedan gick det lätt. Han sa att han inte hade dåligt samvete för att han dödat de 244 (minst) människorna. Han hade nämligen välsignelse från GUD att göra det!?
Va? !?!?!?!?!?!?!?!?!?
Visserligen är jag inte troende (även om gudarna skall veta att jag verkligen gjorde allt jag kunde för att bli det när jag konfirmerade mig för 30 år sedan), så det kanske är däför jag inte förstår hans resonemang.
Svara därför, du som har ett svar på min fråga; Hejar Gud på någon särskild i krig? Kan man få välsignelse från Gud att ta någon annan människas liv?
Jag tänker ofta på det när jag ser på friidrottstävlingar på tv. (Jag älskar friidrottstävlingar, de är som en bra serietidning där man hoppar från bildruta till bildruta utan att fördjupa sig nämnvärt i något). Alltid inför kortlopp och långlopp gör många av deltagarna olika tecken till Gud som jag tolkar ungefär som att "nu får du ge mig lite fart här så jag vinner den här tävlingen, käre Gud". Ofta efter långlopp och kortlopp gör vinnaren ett tecken till skyn, som "tack för hjälpen Gud för att du hejade på mig och såg till att jag vann"!
Men kan det verkligen vara så att Gud hejar på någon särskild idrottsman i, låt oss säga, friidrotts-VM? Borde han (hon) inte heja på alla som deltar, lika mycket och borde inte han (hon) fördömma krig där människor är dumma mot varandra och dödar varandra?
Du som känner att du kan svara på de här frågorna, gör gärna det. Jag tror att jag inte är ensam om att fundera på detta...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Kan man få ångra sig?
- Du är inte en bra lärare för att du är en snäll lärare. - Det är inte nyttigt för barn att curlas av sina föräldrar, det är inte heller ...
-
För barn och ungdomar med npf är det inte alltid lätt att få och behålla vänner. När min dotter började på sexårsverksamheten, ny i gruppen...
-
Efter tolv år i skolans värld var det dags för mig att säga upp mig och ta upp gamla och kanske lite nya trådar. När jag, för tolv år sedan...
4 kommentarer:
Om jeg hadde vært religiøs (noe jeg ikke er) så hadde jeg lurt på hvordan denne skarpskytteren hadde fått dispensasjon fra det femte bud: Du skal ikke slå i hjel. (engelsk: Thou shalt not kill)
Det ser ut som den amerikanske formen for religion er litt som et stort koldtbord hvor man forsyner seg med det man har lyst på, og så lar det man ikke liker ligge igjen.
Det som uroer meg mest er at både enkeltpersoner, som denne soldaten, og samfunnsinstitusjoner, bruker religion/gud som en måte å frasi seg ansvar.
Att rättfärdiga sina egna onda handlingar genom att ge sig själv alibi i form av att man skulle ha någon högre makt på sin sida är den allra sämsta och mest förvridna formen av andlighet och religiositet, enligt min mening. Det är att utnyttja Gud för sina egna syften och då har man, enligt min uppfattning, missat vad religion går ut på.
Att man däremot vänder sig till Gud för att påminna sig själv om vad som motiverar och stärker en i till exempel tävlingssammanhang är något annat. Jag tror inte att alla tänker att de ska be Gud låta just dem vinna utan det är ett sätt att hitta fokus och motivation i stunden.
Tänker jag.
Om du inte redan läst den rekommenderar jag "The God delusion" eller på svenska "Illusionen om Gud" av Richard Dawkins.
I sportsammanhang är det absolut värsta jag vet när segerintervjun börjar; Jag vill tacka min herre jesus som var med mig idag bla bla bla Tur att han inte var med någon annan då...
Guu vilken spännande blogg...
Jag är kristen och frågan här är en av mina grubbelfrågor.
Jag är uppvuxen innom en frikyrkoförsamling och fick tidigt lära mig att "Man får inte missbruka Guds namn".
Det var lika förbjudet som att svära.
Alltså att säga "Guuud vilken fin tröja du har".
(Skulle aldrig vågas säga så när jag växte upp.) Det var att missbruka Guds namn trodde mina föräldrar och en hel del andra vuxna också.
Men nu på senare tid har jag grubblat och vänt fram och tillbaka på det där budordet och jag håller också så sakterliga på att lära känna Gud på ett helt nytt sätt.
Han är inte alls den där lättkränkta typen som var min bild av honom när jag växte upp.
Den som inte tålde att man slängde in ett Guuuud eller Gú när man pratar. Inte ens "himla" trodde jag han tålde.
Men ändå står det ju där klart och tydligt. Budordet i bibeln om att man inte ska missbruka Guds namn.
Så nåt betyder det ju.
Och så här tror jag efter mycket funderande.
Att missbruka Guds namn är att göra saker i Guds namns som Gud själv hatar eller ogillar.
Att döda eller göra illa någon i Guds namn tror jag är den värsta formen av missbruk av Guds namn.
För Gud älskar ju alla människor.
Precis alla!
Skicka en kommentar