Vikten av att få vara vuxen ibland

Igår var jag, maken och några goda vänner till oss på Tomas Ledins föreställning på Rondo. Fantastisk föreställning, fantastisk man. Det tyckte de andra i publiken också verkade det som. Det var nästan en surrealistisk känsla att stå där på golvet och stampa takten med både fötter och händer tillsammans med mer än 500 andra gäster. Män i mörka kostymer som hoppade och studsade så kavajen höll på att trilla av. Damer med hår som var så sprejat att det stod som en kvast runt huvudet. Och rött läppstift. Lyckan som strömmade, strålade i lokalen. Den sorts lycka som bara en bra konsert kan frammana. Plötsligt föll jag 25 år tillbaka i tiden. Då var jag i samma lokal. Såg på Dan Hylander och Py Bäckman med Raj montana band och jag som aldrig förr varken hört eller sett dem innan föll pladask för deras musik. Efter den konserten lyssnade jag så gott som enbart på deras skivor i säkert två års tid. Så enkelspårig är jag...:)
Jag kikade runt i lokalen stampandes och klappandes i takt. Undrar om någon av de andra i publiken var på samma konsert som jag för 25 år sedan. Då utan kostym och supersprejat hår. Då kanske med syntlugg eller proggkläder, eller våfflat hår i krussidull och läppglans. Läppglans var viktigt på den tiden, minns.
Så var jag tillbaka hos Tomas Ledin igen. Stampade takten. Med händer och fötter. Ibland behöver man bara vara utan barn och krav. Stampa takten. Känna lyckan att leva, att inte bara vara förälder som fixar och trixar med allt. Ett tag.


Jag vet, inte väääärldens bästa foton tagna från konserten, kan i princip vara vem som helst som sitter vid ett piano, men de var dem jag lyckades ta, så du får helt enkelt tro mig och tänka dig in i att det är Tomas Ledin som sitter vid pianot och spelar en nyskriven vals till sin farmor...

Kommentarer

Anonym sa…
Skönt att bara vara! Det behövs ibland. Kram till er
Anonym sa…
Underbart!!! /Rädda Mamman

Populära inlägg