Fortsätt till huvudinnehåll

Om att livet kan vara ganska jobbigt

För tillfället får jag nog erkänna att jag är mer på den "skuggade sidan" än den med sol på livets promenad. Men så får jag så fina mejl och kommentarer som gör att jag orkar jobba vidare, orkar hjälpa min dotter, orkar stötta andra föräldrar, orkar jobba för att människor med npf skall bli förstådda i vårt samhälle. Som det här mejlet, som kom igår, det gör att jag orkar lite till, fast jag egentligen inte orkar;

"Hej Malene.
Vill ursäkta mig med att jag skriver till dig, vet att du har mycket att göra och mycket i ditt liv. Men jag har varit nere i den där "källaren", som en mamma skrev på din blogg, i flera veckor. Allt har varit så tungt. Det har varit så många kontakter med skola, hab och annat. Sedan skall man hinna jobba, hinna med det andra barnet och hennes läxor också. 


Igår blev jag så irriterad på sonen, brukar inte bli det, han kommer hem från skolan och lägger sig på soffan och tittar på tv. Detta hör till hans vanliga rutiner, vet att han är trött. Men under några veckor, ligger hon där till sdet är dags att lägga sig och så pratar han knappt. Jag försöker fråga vad det är, om något inte är bra. Han rycker bara på axlarna. På måndag har han prov i teknik. Han har inte kommit ihåg att ta med boken på hela veckan... har tyvärr ingen dubbelupplaga av den hemma, trots att jag bett läraren om detta. Han vet heller inte vad han skall kunna inför provet. Läraren har säkert informerat honom, men han vet inte...


Har bönat och bett klassföreståndaren, rektorn om att få ett veckomail. Men det går inte, det hinner inte lärarna med, de vill inte. Jag känner att de skulle vinna mycket på det också. Han skulle kunna få godkänt i flera ämnen. Men de vill inte ge oss en chans. Jag känner mig så ledsen, vill gråta, men kan inte... 


Jag fattar inte i dagens samhälle 2012, att det är så här. Det känns som om man ständigt stångar huvudet mot väggen. 


Vill i alla fall också skriva att du skrev tillbaka till min son, han blev så lycklig och det höll i sig i många dagar. Tack Malene, jag uppskattar det så jättemycket. Vi försöker ordna bidrag nu så han kan åka på lägret du tipsade om, så vi hoppas!


Tack för allt du gör för oss föräldrar och våra barn! Kom ihåg att du gör skillnad för många!
kram XX"

Jag gråter ibland i dessa dagar, får jag nog erkänna. Jag är inne i en sådan fas... Nu gråter jag igen, fast bara för att jag blir rörd. Tack till dig som hörde av dig och berättade detta. Det gör mig glad och det gör mig ännu mer säker på att det jag jobbar med är viktigt, att jag måste fortsätta!

Idag fick jag ett förslag på en ny header av en tjej som tycker att min blogg är bra, men att min header kan vara bättre (vilket jag ju så klart helt håller med om eftersom jag är ganska värdelös på sådana saker). Andra mejl damp ner idag som också gjorde mig glad och säker på att jag måste fortsätta jobba med de här frågorna. Tack till er alla som hör av er till mig - det betyder oerhört mycket för mig.

Kram
Malene
3 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…