söndag 18 mars 2012

Skolk i betyget?

Tre kommunalpolitiker skriver i en debattartikel i GT att de tycker att skolk bör finnas med i betyget. David Lega och hans två kollegor tror att man genom att föra in skolk i betygen kommer att öka närvaron bland de elever som sällan kommer till skolan.

Det är så så sorgligt att man fortfarande år 2012, tror att man kan hota och skrämma barn som inte mår bra - till skolan. Jag skall berätta varför det inte fungerar och varför idén på att införa skolk i betygen är så fullständigt ologiskt, kränkande och kontraproduktivt för många barn och deras familjer.

Den amerikanske psykologen, Ross Greene säger många kloka saker, bland annat säger han; "Barn gör bra om de kan" i sin bok "Explosiva barn". Så länge du bär med dig den tanken, så blir det förståeligt att skolk i betyget är orimligt. Om du däremot fortfarande går omkring och tror att barn som inte kommer till skolan i allmänhet bara "behöver skärpa sig lite" och kanske "få en spark i röven så de blir som folk" så känns förmodligen skolk i betygen som en vettig lösning.

När ett barn inte kommer iväg till skolan beror det på något, det finns en anledning, det säger oss något. För alla barn vill höra att de är bra, alla barn vill känna sig lyckade. Tyvärr är det så att efter att ha upplevt sig som hopplöst under lång tid så blir det till slut lättare för barnet att vara "bäst på att vara dålig". En del ger upp skolan och väljer att stanna hemma. Andra har inget alternativ, energin är slut.

Det är vi vuxna, föräldrar, skola, samhälle som har ett ansvar att se till att barn trivs så bra i skolan att de vill gå till skolan. När ett barn inte kommer iväg till skolan måste vi fundera på vad som är fel kring barnet. När ett barn inte kommer iväg till skolan signalerar hon/han att saker inte fungerar.

Jag håller med skribenterna i det att vi behöver verktyg som mäter när barn mår dåligt, gärna innan de börjar skolka. Vi behöver verktyg som mäter när barn är borta från skolan. Men jag håller inte med om att vi behöver lägga mer skuld på barnet och dess föräldrar än vad som redan är.

Vad vi behöver är nya sätt att samarbeta kring barnen som inte mår bra. Vi behöver plocka bort skulden, skammen och stressen hos de barn som misslyckas så ofta i skolan att de väljer att inte gå. Vi behöver öka kunskapen kring varför barn stannar hemma.

Mellan 3 - 6 procent av alla skolbarn har svårigheter som diagnostiseras som adhd. Ytterligare ungefär fem procent har liknande svårigheter, men de är inte tillräckligt grava för att barnet ska få en diagnos. Utöver de tio procenten barn har vi barn och ungdomar med andra diagnoser, andra svårigheter som gör det svårt att lyckas i skolan, på fritiden och bland kamrater. Jag skulle tro att det är i ovanstående grupper som vi hittar de flesta hemmasittarna/skolkarna. Där hjälper inte hot om skolk i betyget. Där stjälper man istället för hjälper när man lägger ytterligare sten på börda.

Man avslutar debattartikeln så här; "Alla barn omfattas av den allmänna skolplikten och har rätt till en kvalificerad och gedigen utbildning. Det är vårt uppdrag som huvudman för skolan att se till att vi gör allt man kan för att få tillbaka en frånvarande elev till klassrummet.
Det vinner alla på."

Jag håller med i det de skriver, det är fina ord, men inser också att de inte förstått någonting när det gäller barn med funktionsnedsättningar i det neurpsykiatriska området. Med hot och piska är risken stor att du ökar hemmasittandet, genom stress och oro. Du ökar utanförskap och i förlängningen ökar du andra sjukdomar så som depressioner, självskadebeteende och självmord. 

Nej, vuxna som anser sig vara förståndiga och kloka måste inse att vi är de som måste ta ansvar. Vi kan inte skjuta över skulden på barnen. När ett barn misslyckas genom att inte orka/vilja gå till skolan - är det vi vuxna som misslyckats i vårt förhållningssätt. Då är det istället vi som skall ta skulden och inte lägga den skulden på barnet, som redan är sönderstressat som det är. 

Slutligen rekommenderar jag artikelförfattarna att läsa boken "Explosiva barn" av Ross Greene och kanske ännu hellre hans andra bok som heter "Vilse i skolan". Kanske kan förståelsen hos de tre öka för människor som inte har en hjärna som gör att livet flyter på som det gör för de flesta av oss.

Om inte förståelsen ökar då, så föreslår jag en "praoperiod" hos oss eller någon annan familj där barn med npf-svårigheter finns, en vecka eller så - då är jag övertygad om att förståelsen kommer att öka...
Vi behöver öka förståelsen och respekten för människor som har svårigheter, vare sig det är npf-svårigheter eller andra saker - inte straffa dem för saker de inte kan hjälpa. 

10 kommentarer:

Nina sa...

Ojoj, guuusåååbraaa skrivet! Önskar att personer som behöver det, läser det... Ibland känns det så hopplöst för "bestämmarna" har ingen aning om verkligheten och inte är dom intresserade att ta reda på den heller. Dom har liksom redan bestämt hur dom tycker att det är :(
Kram Nina!

Anonym sa...

Hej!
Mycket bra skrivit. David Lega och kompani får gärna komma hem till mig en vecka. Förutom att se npf problematiken på nära håll kommer de även få uppleva hur inkompetenta sociala myndigheter är i dessa situationer.

Jag var förvaltningsrätten i veckan angående fortsatt LVU på min dotter. Efter att ha redogjort för min ståndpunkt att det inte föreligger skäl för ett fortsatt lvu, får jag redogöra vad det innebär för min dotter att ha adhd. Socialtjänsten som är väl medveten om diagnosen säger till rätten att dottern ska ha ett fortsatt lvu eftersom hon behöver tydlig struktur, inte hamna i konflikt med andra barn samt lära sig det sociala samspelet.
För mig innebär de orden att varenda unge med svår adhd i sådana fall ska vara inlåsta enligt soc.

Min dotter har även en vårdplan son vi ifrågasatte hur den skulle kunna genomföras. Enligt vårdplanen skall hon följa mina regler samt fullfölja skolan. Hur khan man göra detta då man sitter inlåst på ett behandlingshem? Visserligen har de skola på hemmet och jag kommer upp med skoluppgifterna till henne, men skolan målet henne inte följa hennes ordinarie skola eftersom man inte förstår hennes skolböcker. Ta bara en sådan sak som textil slöjd där min dotter enligt ordinarie skola ska sy en klänning med två sorters tyg. På behandlingshemmet får hon inte blanda olika material. Hur ska hon då kunna följa sin skola?

I veckan som kommer så får vi reda på om hon kommer hem eller inte. Blir det ett fortsatt lvu så vet min dotter vad som väntar. Faller lvu vet ingen vad som fä änder. Soc har inte pratat med oss. Meningen är att hon ska tillbaka till skolan men kommer hon orka utan extra stöttning?

Jag skrek efter hjälp när situationen blev ohållbar. Om soc inte får igenom sitt fortsatta lvu får vi då ingen fortsatt hjälp? Jag har önskat en behandlingsform men inte fått något besked av soc.

Min dotter lär inte orka med skolan många timmar ifall hon inte får extra hjälp när hon kommer dit, men vem ordnar det?

Mamma Mia.. sa...

Mycket bra artikelsvar Malene!Är detta något vi kan dela eller?!

malene larssen sa...

Tack, Mia. Jättebra om ni delar, så mycket som möjligt!

Misan-Maries blogg sa...

Verkligen värdefull läsning! Så sant och så klokt! Tack!

Jag har delat denna på min FB hoppas att fler delar vidare!

Kram Marie i Växjö

Misan-Maries blogg sa...

Verkligen värdefull läsning! Så sant! Så klokt! Tack!

Jag har delat denna på min fb! Ska be andra dela den vidare.

Kram
Marie i Växjö

Misan-Maries blogg sa...

Verkligen värdefull läsning! Så sant! Så klokt! Tack!

Jag har delat denna på min fb! Ska be andra dela den vidare.

Kram
Marie i Växjö

Anonym sa...

Så klokt och så viktigt!!! Tack!
Jag delar jag med.

Kram
Lena

Roffes blogg sa...

Gud vad bra skrivet! Funderar över dom där politikerna, inte har dom gått kurser i problemskapande beteenden och senaste rön osv eller läst någon av böckerna kring det heller.
Så hur sjutton kan de överhuvudtaget få uttala sig kring det undrar jag.... Usch jag blir både arg och ledsen!

Anonym sa...

Så in i vassen bra uttryckt!! Delar direkt!

LAB, vad är det och vad är det inte?

Bo Hejlskov Elven blir intervjuad  på tv4 idag. Mycket sägs om lågaffektivt bemötande (LAB) för tillfället. Jag har väntat lite på det. LAB ...