Fortsätt till huvudinnehåll

Andra kommunikationssätt

Jag träffade ett föräldrapar på min föreläsning förra veckan. De var oerhört oroliga för sitt barn som utreds för flera diagnoser inom npf-området samt har ett flertal symtom på att hen inte mår bra. Det värsta av allt, enligt föräldrarna, är att barnet inte kommunicerar längre. Hen svarar knappt på tilltal.

Efter många år av misslyckanden och utanförsskap har hen slutit sig, i ett försök att välja sina egna misslyckanden, tänker jag.

Vi pratade om hur man öppnar en liten strimma hopp, en liten glipa i glaskulan där barnet sitter fast. Jag föreslog att man kan prova med att skriva meddelanden istället. Korta meddelande som inte kräver något, men som ger ett alternativ att man kan svara. Till exempel, "hur mår du?", "hur har det varit idag?", "jag vill gärna hjälpa dig om du har det svårt" och liknande, korta meddelanden. Bara för att mjukt och försiktigt försöka få till en liten lucka i glasväggen, för att så småningom kunna komma in lite mer, eller för att barnet skall få möjlighet att "komma ut" lite mer också...

Idag fick jag ett mejl av föräldern. Man hade skrivit. Man hade gjort något viktigt och betydelsefullt. Föräldern hade frågat. Barnet hade svarat. Föräldern var väldigt glad över detta. Lite hopp hade trillat ner hos henne. Lite hopp hade kanske singlat ner på barnet också. Jag hoppas det för familjen behöver få känna lite hopp, hela den där familjen behöver få känna lite hopp.

Livet är böljande. Ibland blir det väldigt mörkt, det kan bli ännu mörkare, men det blir inte detsamma dag ut och dag in, år ut och år in. Livet böljar fram och tillbaka. Ibland känns livet också lättare. Det kan bli sämre - men det kan också bli bättre!

Jag länkar till Mats Reimerts blogg här, läkaren i Mönlycke som ofta skriver så kloka och intressanta inlägg på sin blogg. I inlägget jag länkar till, diskuterar han npf-svårigheter med allergi/astma-svårigheter. Mycket intressant och läsvärt!

Nu skall jag sätta mig på altanen och njuta av att vara hemma hos min familj igen och av solen som skiner från en klarblå himmel.
2 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…