Fortsätt till huvudinnehåll

Hur pratar man med syskonen?

Lillagubben tycker att han har världens bästa storasyster. Det hon inte vet - är inte värt att veta. Att hon har add och atypisk autism, som gör livet svårt ibland, har inget med saken att göra. Men när jag och maken diskuterar saker här hemma eller när jag pratar med någon i telefon som rör henne och han råkar höra samtalet så förstår han, men ändå inte.

- Vad är add och adhd och varför har man det?

Igår åt jag och Lillagubben lunch med en kompis till Lillagubben. Vi pratade om lägret som hans storasyster var på under långhelgen. Han vill så gärna också få åka på läger. Han längtar efter sin storasyster när hon är borta.

Så vad säger man då, när Lillagubben och hans kompis undrar vad adhd och add är för något? Hur berättar man om svårigheterna utan att åhörarna tolkar det som att tjejen vi pratar om är "dålig" på något sätt, för det är hon ju inte...

Jag brukar lösa det så att jag berättar vad som varit svårt för min dotter, men jag berättar också vad som är lätt för henne, vad hon är fantastisk på.

Det är så lätt att vi sätter likhetstecken mellan funktionsnedsättningen (som add/adhd eller någon annat synlig eller osynligt funktinsnedsättning) och svagheter, men det finns ju så mycket mer, så mycket som man inte tar upp och pratar om, för att man pratar om det svåra alltid, om det som är funktionsnedsättande.

Vad sa jag då?

Jag sa ungefär som jag alltid brukar säga när vi pratar om detta...

- När man har adhd eller add eller någon annan diagnos så betyder det att man har svårt med saker som de flesta av oss människor har lätt för, MEN det innebär också att man har lätt för saker som nästan alla av oss andra har svårt för. Alla är unika, men man kan säga att den som har adhd eller add  är extra unik!

Jag ser att det glimmar till i Lillagubbens ögon innan han säger;

- Jag vill också ha adhd, mamma.

Hur man pratar med ett syskon om adhd kan se väldigt olika ut, funktionsnedsättningen ser så olika ut och så mycket runt familjen, vem som pratar, vem som lyssnar - ser så olika ut.

 Jag tror att det viktigaste är att man är ärlig och att man tänker på att belysa både det som är svårt, men också det som är lätt när man pratar med syskonen till ett barn med npf.

Hur har du gjort?


4 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…