Hur pratar man med syskonen?

Lillagubben tycker att han har världens bästa storasyster. Det hon inte vet - är inte värt att veta. Att hon har add och atypisk autism, som gör livet svårt ibland, har inget med saken att göra. Men när jag och maken diskuterar saker här hemma eller när jag pratar med någon i telefon som rör henne och han råkar höra samtalet så förstår han, men ändå inte.

- Vad är add och adhd och varför har man det?

Igår åt jag och Lillagubben lunch med en kompis till Lillagubben. Vi pratade om lägret som hans storasyster var på under långhelgen. Han vill så gärna också få åka på läger. Han längtar efter sin storasyster när hon är borta.

Så vad säger man då, när Lillagubben och hans kompis undrar vad adhd och add är för något? Hur berättar man om svårigheterna utan att åhörarna tolkar det som att tjejen vi pratar om är "dålig" på något sätt, för det är hon ju inte...

Jag brukar lösa det så att jag berättar vad som varit svårt för min dotter, men jag berättar också vad som är lätt för henne, vad hon är fantastisk på.

Det är så lätt att vi sätter likhetstecken mellan funktionsnedsättningen (som add/adhd eller någon annat synlig eller osynligt funktinsnedsättning) och svagheter, men det finns ju så mycket mer, så mycket som man inte tar upp och pratar om, för att man pratar om det svåra alltid, om det som är funktionsnedsättande.

Vad sa jag då?

Jag sa ungefär som jag alltid brukar säga när vi pratar om detta...

- När man har adhd eller add eller någon annan diagnos så betyder det att man har svårt med saker som de flesta av oss människor har lätt för, MEN det innebär också att man har lätt för saker som nästan alla av oss andra har svårt för. Alla är unika, men man kan säga att den som har adhd eller add  är extra unik!

Jag ser att det glimmar till i Lillagubbens ögon innan han säger;

- Jag vill också ha adhd, mamma.

Hur man pratar med ett syskon om adhd kan se väldigt olika ut, funktionsnedsättningen ser så olika ut och så mycket runt familjen, vem som pratar, vem som lyssnar - ser så olika ut.

 Jag tror att det viktigaste är att man är ärlig och att man tänker på att belysa både det som är svårt, men också det som är lätt när man pratar med syskonen till ett barn med npf.

Hur har du gjort?