Mobbad

Jag såg ett program om mobbning på SvT igår. Det var en mycket bra film, som gjorde fysiskt ont att se. Jag kände igen så mycket av frustrationen hos föräldrarna till barnen i filmen - från min dotters skolgång. Visst, man kan gömma sig bakom att det handlade om amerikanska barn i USA, att så skulle det aaaaaaldrig gå till i Sverige.

Men det är precis vad det gör. Går till på precis samma sätt i Sverige.

Barn som blir mobbade synligt eller osynligt i skolan eller på väg till skolan - eller vid datorn via nätet. Vuxna som inte vill se eller som inte kan se eller som inte orkar se. Vuxna som faktiskt kränker ett mobbat barn ytterligare en gång genom att låtsas lyssna, men inte ta barnets utsatthet på allvar. Vuxna som tycker att det alltid "takes two to tango" - även om den andra som "dansar" både är starkare och många fler. Vuxna som tycker att barnen skall ta i hand och förlåta varandra - fast det ena barnet inte gjort något annat än blivit utsatt, slagen och hånad.

Barn som förklarar vad de utsätts för, men ändå inte blir hjälpta så de slutar berätta om det jobbiga och sedan, i den allra värsta av alla slut - suiciderar.

Föräldrar som inte förstår hur utsatta barnet är, men som när de äntligen förstår och går till skolan fulla av oro och frustration, blir klappade på axeln med en suck och ett svar om att "man kommer att göra allt på skolan, men det ÄR så här det är, barn är lite tuffa mot varandra och det är klart att lite får man tåla".

Någon vuxen i filmen tyckte att det måste gå att straffa barnen som mobbar andra barn, men jag tycker att det ligger på oss vuxna, på våra axlar att se till att barn inte mobbar andra barn. Vi måste våga se och vi måste våga ingripa. Vi får inte titta på och vi får inte "låtsaslyssna" när ett barn berättar om utsatthet - då blir barnet dubbelt kränkt.

Väldigt mycket av det som hände den ena killen i filmen, har min dotter upplevt. Väldigt mycket av det bemötande han och hans föräldrar fick - fick vi. Känslorna finns kvar, även om de stoppats långt in i minnesarkivet. Min dotter kommer inte ihåg så mycket av de värsta åren då hon gick i tredje och fjärde klass, men jag minns och minnena finns nedtecknade i min bok också. Det är inget jag går och tänker på i mitt vardagsliv. Vi har gått vidare, men det gör att jag vet hur oerhört illa det kan vara och hur fruktansvärt man kan må när det finns mobbare som går på eller gör ett barn till luft - för barnets mående.

Min dotter tittade en stund på filmen innan hon fick gå och lägga sig. Hon sa;
- Minns du när Molly hade fått valpar, när jag gick i sjätteklass, då när jag kom till skolan och berättade att hon hade fått valpar och ingen sa någonting till mig och samma dag hade XX namnsdag och alla skulle gratulera henne?

Då när hon gick i sjätteklass sa vi att hon inte var mobbad längre, man kan ju undra...

Se barnen runt dig, lyssna och hjälp de barn som är utsatt och om du är förälder till ett barn som retar och du får reda på det, sopa det inte under mattan utan ta tag i problemen - du älskar inte ditt barn mindre bara för att du stoppar det från att mobba andra!

Jag var inne på SvT- Dox, men programmet var inte utlagt ännu. Kanske läggs det ut under dagen och då kan du se det här. Under tiden kan du se några av de andra programmen i Dox som också är sevärda även om de inte är lika viktiga.

Har du själv eller någon i din närhet blivit utsatt för mobbare? Berätta gärna om dina erfarenheter här.

Kram!