"Skit i skolverket"

Det kanske låter väl tufft, det jag skriver eftersom jag sällan uttalar mig i starka ordaglaga och mycket sällan svär både här på bloggen och i mitt vardagliga liv.

Men, som det står i min rubrik, så måste man som lärare och förälder förhålla sig till skolans lagar, regler och bestämmelser på ett speciellt sätt, om man vill få eleverna som inte kommer till skolan, att orka gå. Man måste skita i regler och paragrafer och man måste hitta helt andra vägar. Man får inte kränka någon, man får inte ljuga och luras, men man får hitta alternativa vägar, små stigar som går utanför den fyrkantiga, asfalterade vägen. Eftersom kunskapen kring barn med npf-svårigheter och deras sätt att tänka och därmed sättet att bemöta dem på, fortfarande är så låg.

Mina elever tittade på mig med misstro häromdagen. De hade just fått schemat för kommande period.

- Det här ser ju ut precis som i den vanliga skolan, det här tänker inte jag göra, sa en av eleverna och la demonstrativt och samtidigt uppgivet armarna i kors på bröstet.

Det var då jag yttrade orden i rubriken.

- Skit i skolverket, så ser schemat ut, men vi gör andra saker här, vi gör saker så att ni vill vara i skolan. Mitt enda mål med att jobba i skolan med er är att se till att ni trivs i skolan för om ni inte trivs i skolan och känner att den är viktig för er och på era vilkor så går inte ni till skolan (i alla fall har elevernas historia varit sådan tidigare) och då lär ni ju er inget annat än att ni är värdelösa, eller hur?

Elevens ögon glimmade till och därifrån från just den punkten där vi möttes - går vi vidare mot nya mål.