Fortsätt till huvudinnehåll

Öka eller minska förståelsen för handikapp

I Göteborgs-Posten läser jag två olika artiklar som får mig att återigen fundera på det här med förståelse och bemötande kring neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, så som adhd och autism.

Den ena handlar om hur man genom dockskåp ska försöka öka förståelsen för människor som är fysiskt handikappade. Barn skall genom att leka i dockskåpet med dockor som sitter i rullstol eller som behöver rullator för att ta sig fram, fundera på hur man kan göra för att de skall kunna ta sig upp för trappor eller hämta saker i skåp etc. Bra och tydligt blir det för barnen att i leken få in tanken kring hur det kan vara när man sitter i rullstol och inte kan komma upp och titta på tv för att trappan är i vägen. Tydligt blir det just för att en rullstol är tydlig.

Den andra artikeln är allvarligare. Den handlar om en man som donerat hepatit-smittat blod och hans blod har gett till ett hjärtsjukt spädbarn, som numera är hepatit-smittat. Föräldrarna till barnet måste vara väldigt arga för sådant får inte ske, att sjukt blod tar sig igenom kontrollerna på sjukhus.

I dagens GP finns fortsättningen på artikeln om det smittade spädbarnet. Mannen som donerade blodet finns med på ett uppslag, utan ansiktsbild, men med slitna händer, en kaffekopp och svart tröja syns han anonymt på en stor bild i artikeln. Mannen berättar sin historia till hur det har kunnat gå till att han har blivit smittat och att hans blod sedan smittat vidare. Han skyller ifrån sig. Han ger en berättelse som är utan ansvar, men med mycket skam och ledsamhet för den lilla flickan. Mitt i texten står det också, helt apropå att mannen "har en adhd-problematik i botten".

Där kommer vi till orsaken till mitt funderande vid tekoppen idag. Nämligen, är det relevant för artikeln att berätta att mannen har adhd? Kan mannen skylla på sin adhd-diagnos i en artikel som handlar om smittat blod? Ökar förståelsen kring människor med adhd och autism när man nämner "hans adhd-problematik" i artikeln? Förstår journalisten sitt ansvar när hon nämner det mycket laddade ordet "adhd" i en så negativ artikel kring en människa och resultatet av hans handlande? (artikeln finns ännu inte ute på nätet, men leta efter "hepatit-c" under dagen om du vill läsa den, då de ibland lägger in artiklar senare under dagen).

Sist men inte minst, hur bygger vi "dockhus" som gör att dagisbarn och sedan äldre barn och vuxna förstår vad det innebär att leva med npf-svårigheter? Jag vet inte. Någon som vet? För jag vet att vi behöver det - ökad förståelse!
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…