Fortsätt till huvudinnehåll

Apropå pysparagrafen

Mitt förra inlägg handlade bland annat om pysparagrafen och det, i min mening misslyckade användadet av paragrafen. Jag fick bland annat den här kommentaren efter inlägget;




Anonym sa...
Vi får bara använda pysparagrafen vid bedömning inte i undervisningen. Alla barn ska sträva mot alla kunskapskrav genom det centrala innehållet oavsett funktionshinder annars bryter vi mot skollagen...

Här kommer mitt svar:
Hej Anonym!
Det du beskriver är precis det problemet som jag ser i användandet av pysparagarafen. Om jag använder ditt resonemang så gör jag alltså fel när jag pyser en elever som sitter i rullstol och därför låter honom/henne slippa höjdhopp och längdhopp för att jag ser i beskrivningen av hans/hennes funktionshinder gör att det är omöjligt. Jag skall alltså låta eleven rulla fram mot höjdhoppsribban och försöka ta sig över ribban så att han/hon verkligen får känna hur värdelös hon/han är på idrott? Sedan, när jag bedömer så kan jag pysa, men då är det ju försent... 
Jag hoppas att du och alla andra som läser här förstår det idiotiska i det du beskriver. Så klart måste du ta hänsyn till barnens svårigheter i din undervisning - ANNARS BRYTER DU MOT ALLT SOM HAR MED MÄNSKLIGHET ATT GÖRA INKLUSIVE SKOLLAGEN. 
I ett osynligt funktionshinder är det lika problematiskt att ta sig över ribban som du sätter upp, det skadar självkänslan lika mycket, men det är inte lika tydligt därför blir det så mycket svårare. 
Jag hoppas verkligen, för dina elevers skull att du omvärderar dina bedömningar och ditt bemötande av eleverna i din skola!
6 kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…