Fortsätt till huvudinnehåll

Jag träffade en mamma och lärare

Mamman, som var mamma till en tjej i min ena dotters ålder var också lärare på en skola som vänder sig till barn med särskilda behov.

Vi pratade om våra erfarenheter kring att vara mamma och att varar lärare. Jag kommer inte ihåg vad jag sa, men jag kommer ihåg att den andra mamman/läraren sa efter ett tag att hon önskat att min dotter gått på hennes skola.

- Vi skulle behöva fler föräldrar som du, som engagerar sig, många föräldrar som har barn på skolan, klagar, men gör inte så mycket åt det och det är tröttande.

Så pratade vi vidare om våra barns skola, som var och är en "vanlig" grundskola i närheten av där vi bor. Jag kommer ihåg att jag berättade hur bra man ofta jobbade för att det skulle fungera för min dotter på skolan och jag kommer ihåg att den andra mamman inte var särskilt nöjd.

- Det är som en fabrik som bara spottar ur sig eleverna när de går ur nian, utan att engagera sig särskilt i de elever som går där.

Jag kommer ihåg att jag blev förvånad. Å ena sidan var det "fel" på föräldrarna på den skolan där hon jobbade. Å andra sidan var det "fel" på lärarna på den skolan där hon inte jobbade, där hennes dotter gick...

Den ekvationen gick inte ihop i mitt huvud, men jag tror att vi alla till mans tänker så där titt som tätt. Lägger skulden på "de andra" när något inte fungerar. Kanske skulle vi försöka gå tillbaka till oss själva och fundera på hur vi själva kan göra för att få relationer att fungera bättre istället för att fokusera så mycket på vad de andra gör för fel. Kanske skulle relationen kunna bli bättre då, i alla fall i vissa lägen.

Vet inte hur du som läser här tänker, men jag tänker i alla fall försöka lägga lite extra tankemöda kring denna fråga idag.

Kommentarer

Bra och mycket tänkvärt.

Kommunikationen och bemötandet är så viktigt. Jag har en dotter som utreds för ADHD och AST som har fått all hjälp, extra resurs, rätt bemötande från allra första början. Detta redan innan utredningen startade på BUP.

Ja det är alltför lätt att som förälder skylla motgångar på skolan om barnen inte "uppför" sig eller inte når målen, eller att skolan inte "förhindrar" utanförskap på skolgården, men man får inte glömma att (förhoppningsvis) alla som arbetar på skolan är människor som vill barnens bästa. Även de lärare som är lite "socialt klumpiga" vill barnens bästa, de utgår från sina egna personliga erfarenheter och har kanske andra förmågor istället.
Självklart finns det undantag. Då är det viktigt med ännu mer dialoger (inte diskussioner - stor skillnad)

Men med inställningen till att pedagoger, rektor och fritidspersonal, samt vikarier och andra föräldrar bidrar med något positivt för ens barns bästa, så kommer man ju ganska långt.

Tack,
Sanna, som tänker tillbringa en ledig förmiddag i dotterns klass.
Det här är egentligen det svåraste av allt att vara människa - att få det att fungera i situationer när det inte fungerar...

Populära inlägg i den här bloggen

Om exekutiva funktioner

Förmodligen har du hört talas om "de exekutiva funktionerna", men kanske har du inte helt "koll" på vad de innebär därför tänkte jag börja beskriva dem lite närmare idag.

"Med exekutiva funktioner (EF) avses förmågan att planera och organisera sitt beteende i förhållande till tid och rum i syfta att uppfylla mål och intentioner" - ur boken; Exekutiva svårigheter hos barn av Anne Vibeke Fleischer och John Merland.


Ett försök till att dela in de EF och och börja förklara dem tänkte jag, som sagt, göra idag. Imorgon börjar jag beta av listan på hur man kan hjälpa ett "npf-barn" som ofta har svårt/väldigt svårt med några/flera av punkterna. (Förutom EF har barn med npf i högre eller lägre grad svårt med motoriken, perceptionen, minnet, språk, inlärningsförmågan, sociala färdigheterna, samt emotionella svårigheter).

Inhibition (förmåga att kontrollera sina impulser).
Flexibilitet (klarar av förändringar, löser problem flexibelt).
Emotioner (klarar av …

"Bakbind inte lärarna"

På GP´s ledarsida skriver man idag att lärare måste få möjlighet att ta ut stökiga elever ur klassrummet. Att man, som man gör i England måste ha mer konsekvenser att ta till i skolans värld. Läs ledaren här. Kritiken mot Bo Hejlskov Elvén skiner lite lätt igenom i artikeln. Man tror helt enkelt inte helt på vad psykologen Hejlskov predikar runt om i landet för lärare och andra människor som arbetar med människor i beroende.

Jag kan förstå att man som journalist tänker att jag som lärare vill ha redskap för att stoppa jobbiga situationer när de uppkommer i mitt klassrum. Att jag behöver konsekvenser! Men konsekvensbemötande fungerar bara på elever som klarar av att tänka, inte bara i nutid och dåtid, men framförallt i framtid. Därför är konsekvenspedagogik värdelös. De elever som vi uppfinner konsekvenserna för - klarar inte av/har inte förmåga att förstå konsekvenserna.

Konsekvensbemötande är det enklaste sättet att bedriva pedagogik på. I sin sämsta form kan man också kalla det för …

Vad kan vi göra hemma?

Frågan kom från ett par förtvivlade föräldrar som jag träffade för ett tag sedan. Skolan fungerade inte för deras barn. Hen hamnade ofta i konflikter. Pedagogerna visste inte hur de skulle göra och hela skoldagen blev därför jobbig för barnet. När sedan föräldrarna kom för att hämta sitt barn fick de ofta höra om saker som barnet gjort. Detta i sin tur gjorde att föräldrarna skällde på barnet när de kom hem.  Barnet mådde naturligtvis inget vidare, precis som barn som har det tufft i skolan, alltid gör.  Vad kan vi göra hemma? Frågan var så klok och den är så viktig att ställa sig, både som förälder, men också som pedagog.  Du kan försöka, som förälder och som pedagog, att fokusera på vad du kan göra för att stärka barnet. Fundera på vad som är bäst för ditt barn/din elev, ställ din egen frustration och ilska vid sidan av, om du kan. Barnet blir inte stärkt av att hen hör dig klaga på barnets föräldrar eller pedagoger. Du kan lyssna på ditt barn/din elev, utan att döma ditt barn eller…