18 år sedan...

Idag fyller min yngsta dotter 18 år. Det skall vi fira med familj, släkt och vänner!

Till Mika

Du låg i min famn. Ny i världen var du. Jag tänkte, jag gör det igen, förlossningens smärtor, samma kväll, bara jag får uppleva just denna stund med dig.

Med skrynklig näsa tittade du på mig. Liv som funnits på jorden i miljoner år speglades i dina kloka, mörka ögon. Händerna så små och så fina. Handlovarna minns jag, de var rosa och vackra och din hals. Jorden slutade snurra en stund den natten. Allt var viktigt - och ofantligt oviktigt. 

Några år for livet illa med dig, Mika, men för ett tag sedan vände det. Utredningen var klar, skolan fungerade och mobbningen var äntligen stoppad.

Bara så du vet, Mika. Du är normalt klyftig, men onormalt rolig, busig och skojig. Normalt glad och numera bara normalt ledsen. Du är ofta lycklig. Jag med när jag ser din livsglädje igen. 

Det här ska gå bra nu Mika!

Du är unik.

Glöm aldrig det älskling!

Mamma, december 2007, Ur boken "Är jag normal, mamma?"

Skolvärldens första skälvande minuter, grundskolans start och vi var så glada och förväntansfulla...

Förra våren var det "vårbal" inna nian var slut och vi var så glada att det äntligen snart var över... (trots lärare som gjorde det allra bästa). 

Mika, min dotter som du är - den du är. 

Idag skall vi fira att du fyller 18 år och idag VET jag att det kommer att gå bra för dig. 

Grattis på 18-års dagen älskling!

Du är en riktigt kämpe som stått ut ochbesegrat så mycket. Som blivit mentalt nedslagen så många gånger, men ändå rest på dig och fortsatt gå.

Det här går bra och det kommer att gå bra. 

Det vet jag nu.

Du är unik!

Glöm aldrig det!

Mamma, 13 april 2013