Fyra vanligaste frågorna

Jag föreläste för en föräldraförening igår. Föreningen är en "vanlig" förening som verkar för att förbättra för alla barn i skolorna den verkar i. Det finns några frågor som jag är van att få när jag föreläser för människor som inte befinner sig i direkt närhet av barn med diagnoser (då menar jag framförallt att inte ha npf-svårigheter i sin familj).

Frågorna som alltid kommer är:

1 Har diagnoserna ökat om man ser tillbaka i tiden?
2 Har man bevis för att de här svårigheterna finns med från födseln, det kan ju lika gärna vara påverkan de första åren eftersom man inte ser det då?
3 Var i hjärnan sitter det eftersom det måste man ju kunna se eftersom det är en störning i hjärnan som gör det, säger man?
4 Hur ska jag kunna hjälpa de här barnen i skolan när jag kan ha12 stycken i samma klass och inte har tid att anpassa för varje elev?

Jag lämnar frågorna här, för idag men lovar att återkomma till dem, kanske imorgon eller så.

Det var en trevlig grupp att föreläsa för. Jag blev så glad när jag förstod att det var föräldrar till "helt vanliga barn" som framförallt var i skolan för årsmöte och för att lyssna på det jag hade att säga. Det är ju föräldrar som de föräldrar jag träffade igår, som kan vara skillnaden mellan om ett barn som är annorlunda kan inkluderas i en klass eller inte. Det är föräldrarna som dem jag träffade igår som behöver få mer kunskap om barn med npf-svårigheter så att man kan hjälpa till att stötta en elev som inte har så lätt i det sociala livet i skolan.

Oj, nu måste jag väcka barnen. Hoppas att det inte regnar lika mycket över dig som läser här, som det regnar i Göteborg...:)

Kommentarer

Glädjande att dessa föräldrar kom och intresserade sig för detta. Ser med spänning fram emot dina svar på frågorna. Vill passa på att säga att jag läste din bok "Är jag normal mamma?" för ett tag sedan och älskade varje rad i den. En bok att läsa och hålla i när det känns ensamt och svårt. Har också en "osynlig" dotter... Jag har rekommenderat din bok varmt på min blogg. Tack för att du gör det du gör. Kram.

Populära inlägg