Om diagnoser och så lite om läraryrket

Jag läser en artikel i Dn idag som handlar om diagnoser och som jag tycker är så bra och viktig att alla bör läsa.

Igår läste jag en artikel om en författare som heter Samir Said. Han är 33 år och ger i dagarna ut sin andra roman "Monomani". Har inte läst vare sig denna eller hans debut som kom förra året, men jag fastnar för texten i artikeln om honom.

Reportern frågar författaren om han fick bra betyg i svenska när han gick i skolan. Samir svarar;
- Nej svensklärarna var mina fiender. Jag hatade dem. Jag fick tillbaka allting rödmarkerat. En lärare gav mig G- och sedan sade hon till mina föräldrar "Det märks att han gillar att skriva, men det räcker inte".

Jag tänker på en liten kille jag känner. Han har lite ångest över svenskauppgifterna som skall lämnas in. Han har egentligen lätt för att uttrycka sig och för att skriva, men han har svårt att göra dem exakt efter lärarens uppmaningar. Så svårt att han börjar få "skrivkramp".

Och jag tänker i bägge fallen att vi som lärare måste fundera på varför vi gör de saker vi gör i våra ämnen, för eleverna. För vem gör vi det? Till vilken nytta (eller onytta)? Vart är vi på väg?

Ibland tror jag att vi lärare är så rädda för skolverket och skolinspektionen att vi följer det som står, utan att fundera på vad som är rätt och bra för eleven. Ibland tror jag att vi lärare är så rädda för föräldrarna till eleverna att vi gör saker bara för att hålla föräldrarna någorlunda nöjda. Ibland tänker jag att läraryrket pressats in i ett litet hörn där vi lärare ska verkställa det som Jan Björklund bestämt och då blir det bara pannkaka av alltihop...

Vi lärare behöver fundera över varför vi gör det vi gör och hur vi skall jobba för att hjälpa eleverna att utveckla sig så mycket som möjligt, utifrån sina speciella förmågor. Det är inte lätt, men det är viktigt. Det är också viktigt att ge läraryrket status. Det är oerhört komplext att hjälpa en elev, puscha lagom utan att ställa för låga krav, ställa krav utan att stjälpa.

Nu skall jag njuta av en liten stunds ledighet, dessa sista timmar av mors dag. Ha en skön kväll!