Fortsätt till huvudinnehåll

Om att hålla tiden

Jag pratade frånvaro och sena ankomster med några lärare efter en föreläsning för några veckor sedan. Frustrationen är uppenbar. Problemet är vanligt. Hur gör man när eleven med npf-diagnoser inte kommer i tid till skolan? Kontakta föräldrarna så de ser till att deras barn kommer iväg? Anmäla frånvaro så att studiebidraget fryser inne? Socanmälan? Något annat förslag?

En av lärarna tycker att man får göra föräldrarna uppmärksamma på de sena ankomsterna så de löser problemet. Några andra håller med.

- Det är ju bara att se till att gå upp en halvtimme tidigare, säger en annan.

Och jag som vet, av egen erfarenhet, att det inte är så lätt att lösa det problemet genom att "gå upp en halvtimme tidigare" eftersom det att ha svårt att få den inre "motorn" att starta, att sakna känsla för tid och att ha svårt att motivera sig att komma iväg, tillsammans gör det väldigt svårt att lyckas med just den biten - att komma tid. Det är en del av funktionsnedsättningen.

Jag tänkte lite stilla för mig själv där jag stod och lyssnade "om det ändå bara hängde på att gå upp en halvtimme tidigare, om det ändå var så lätt, herregud, om det ändå vore så lätt". 

Fast jag säger inget, för när man inte har mandat att prata, när man är ensam om en åsikt bland flera andra som tycker något annat så håller man gärna inne med det, tyvärr. 

Jag tänkte vidare att om de lärarna som ju jobbar med elever som har olika npf-diagnoser, som ju borde förstå tänker så om sina elever, hur ska eleverna då lyckas? 

Ett förhållningssätt är att inte räkna tiden när man kommer för sent till skolan på morgonen - för att man vet att funktionsnedsättningen gör det så svårt att komma upp ur sängen och att komma i tid - men istället jobba på att hitta lösningar som gör att eleverna lär sig så mycket som möjligt och håller tiderna när man väl är på skolan. Ett annat sätt är att hjälpa eleven att göra ett morgonschema som hen kan följa hemma, om nu inte föräldrarna eller habiliteringen har kunnat hjälpa till med det, ett tredje är att fundera ihop med eleven om hen ska få börja senare just för att hen ändå alltid misslyckas med att komma i tid.

Viktigast är kanske att försöka hitta lösningar som gör att det inte blir ett problem, att man inte blir frustrerad, att man inte dömer. 

Det är nämligen inte lätt att komma i tid, när man har svårt för att hålla tiden. Så enkelt är det. Eller så svårt. Vi pratade om detta ämne lite grann på min skola idag också. Jag tror att vi får återkomma och fortsätta samtalet där också för det är viktigt att hitta lösningar - på allt som gör att man känner sig frustrerad och misslyckad - både som lärare och som förälder, men framförallt som elev. 
En kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…