Om att hålla tiden

Jag pratade frånvaro och sena ankomster med några lärare efter en föreläsning för några veckor sedan. Frustrationen är uppenbar. Problemet är vanligt. Hur gör man när eleven med npf-diagnoser inte kommer i tid till skolan? Kontakta föräldrarna så de ser till att deras barn kommer iväg? Anmäla frånvaro så att studiebidraget fryser inne? Socanmälan? Något annat förslag?

En av lärarna tycker att man får göra föräldrarna uppmärksamma på de sena ankomsterna så de löser problemet. Några andra håller med.

- Det är ju bara att se till att gå upp en halvtimme tidigare, säger en annan.

Och jag som vet, av egen erfarenhet, att det inte är så lätt att lösa det problemet genom att "gå upp en halvtimme tidigare" eftersom det att ha svårt att få den inre "motorn" att starta, att sakna känsla för tid och att ha svårt att motivera sig att komma iväg, tillsammans gör det väldigt svårt att lyckas med just den biten - att komma tid. Det är en del av funktionsnedsättningen.

Jag tänkte lite stilla för mig själv där jag stod och lyssnade "om det ändå bara hängde på att gå upp en halvtimme tidigare, om det ändå var så lätt, herregud, om det ändå vore så lätt". 

Fast jag säger inget, för när man inte har mandat att prata, när man är ensam om en åsikt bland flera andra som tycker något annat så håller man gärna inne med det, tyvärr. 

Jag tänkte vidare att om de lärarna som ju jobbar med elever som har olika npf-diagnoser, som ju borde förstå tänker så om sina elever, hur ska eleverna då lyckas? 

Ett förhållningssätt är att inte räkna tiden när man kommer för sent till skolan på morgonen - för att man vet att funktionsnedsättningen gör det så svårt att komma upp ur sängen och att komma i tid - men istället jobba på att hitta lösningar som gör att eleverna lär sig så mycket som möjligt och håller tiderna när man väl är på skolan. Ett annat sätt är att hjälpa eleven att göra ett morgonschema som hen kan följa hemma, om nu inte föräldrarna eller habiliteringen har kunnat hjälpa till med det, ett tredje är att fundera ihop med eleven om hen ska få börja senare just för att hen ändå alltid misslyckas med att komma i tid.

Viktigast är kanske att försöka hitta lösningar som gör att det inte blir ett problem, att man inte blir frustrerad, att man inte dömer. 

Det är nämligen inte lätt att komma i tid, när man har svårt för att hålla tiden. Så enkelt är det. Eller så svårt. Vi pratade om detta ämne lite grann på min skola idag också. Jag tror att vi får återkomma och fortsätta samtalet där också för det är viktigt att hitta lösningar - på allt som gör att man känner sig frustrerad och misslyckad - både som lärare och som förälder, men framförallt som elev.