Fortsätt till huvudinnehåll

Att vara mot andra...


... som du själv vill att de skall vara mot dig. Att möta andra som du själv vill bli bemött.

Under många år var det mina ledord i livet. Ett av guds budord, lite modifierat av mig själv. Inte kan det bli fel om jag gör mot andra som jag vill att de skall göra mot mig? Eller?

Fast mina behov ser ju inte likadana ut som mina barns behov, eller som mina elevers eller som mina medmänniskor. Mina behov är mina. Andras behov ser annorlunda ut. Mina förmågor och mina svårigheter, min kultur och mina principer ser annorlunda ut än vad dina ser ut.

Några gillar att vara med djur...
andra måste ha många kompisar nära sig...

Några vill vara fria som vinden...
åter andra behöver klä ut sig för att må bra. Våra behov, våra förmågor och våra svårigheter ser olika ut. 
Du kan göra mot andra som de vill att du ska göra mot dem. Du kan möta dina elever på det sätt som de mår bäst av att bli bemötta. För deras behov och deras förmågor ser inte likadana ut som dina.

Hur vet du hur dina barns behov eller dina elevers behov ser ut? Det vet du inte, men du kan försöka ta reda på dem med öppna sinnen - genom att vara intresserad och frågvis - inte nyfiken - men intresserad.

Dina behov och dina förmågor, dina tillkortakommanden och dina svaga punkter ser annorlunda ut än mina. Därför måste vi möta varandra, inte med hur vi själva vill bli bemötta, men hur vi tror att den andra vill bli bemött.

Med intresse och med ett öppet sinne. Det går lättare då.

Sedan måste man möta sig själv, som man själv vill bli bemött - men det är en helt annan historia...
Skicka en kommentar

Populära inlägg i den här bloggen

Varför diagnos?

Varför är det så viktigt att få en diagnos om man har svårigheter som finns inom området adhd eller autism, frågar sig människor runt mig ibland. För mig är det lika självklart att en person med svårigheter inom det neuropsykiatriska funktionsområdet får en diagnos som en som har diabetes eller allergi till exempel.  Varför det, är det inte bara till för att kunna gömma sig bakom, säger någon då. Eller; är det bara för att skolorna ska kunna ge hjälp, de borde kunna ge hjälp ändå, säger någon annan.  Men en npf-diagnos är lika viktig som en diagnos för någon annan funktionsnedsättning eller sjukdom. Man behöver en utredning för att omgivningen ska veta och förstå och kunna hämta kunskap. Man får också en diagnos för att man själv ska veta och förstå svårigheter men också sina lättheten och för att kunna hämta kunskap.  Nedan har jag lagt in ett mejl jag fick från en kvinna. Hon fick sin diagnos sent i livet och jag tycker att hon klargör på ett enkelt sätt skillnaden på att leva i ov…

Faror med att bara ha ett relationellt perspektiv

Jag lyssnar på en föreläsning för blivande specialpedagoger och får bland annat höra om en elev som har svårt att erkänna när hen gjort saker som inte var bra.

- Det finns en förklaring till det, säger föreläsaren ungefär och fortsätter, hen hade en väldigt sträng och otrevlig pappa, så klart eleven inte vågade erkänna när hen gjort fel.

En annan föreläsning där jag var i egenskap av åhörare och kbt-student hörde jag en föreläsare beskriva anknytningsteorin och lite i förbifarten nämna att barn med autism ofta har föräldrar som har  haft svårt att knyta an till sina barn och ytterligare att barn med adhd ofta haft en "rörig" anknytning till sina föräldrar.

En tredje händelse som gör sig påmind hos mig är då jag och min man träffade skolpsykologen feer att hon gjort de första testerna på vår dotter. Hon förklarade varför vår dotter hade svårigheter inom det autistiska området och varför vår dotter inte kunde ha adhd.

- När det gäller adhd är det alltid någon miljömässig påver…

Hjälp eleverna nu när vi går in i slutfasen av terminen

Terminen har gått in i det skedet då dagarna sällan ser ut som de brukar. Veckorna är ofta kortare och ofta klämmer man in ett tema eller två under de här sista veckorna innan sommarlovet. De här sista veckorna på terminen är för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar (och därmed deras familjer) riktigt besvärliga. Hur hänger man upp sina dagar som behöver vara strukturerade - när strukturen försvinner? Hur gör man då för att ge lite fotfäste till ett barn/en elev som tappar fotfästet? För det första måste man förstå att de här förändringarna i schemat verkligen ställer till det för eleven. Sedan ser man till att täppa till alla trådar som inte är fästa. Nu om någon gång är det otroligt viktigt att se till att svaren på frågorna; när, var, hur, hur länge, med vem, varför, vad gör jag om det blir fel, och vad gör jag efter, är besvarade. Att skriva en social berättelse som svarar på ovanstående frågor kan ofta vara skillnad mellan katastrof och succé. När det blir fel…